Article Image
1 Fru Majorskan Brummer. det rätt, i Baronens logis i Clara kyrkogrand. —4 Då förre kyrkoherden i Mjelby, Jutman afled 1841, erhöll jag besök af en bland mina äldre wånner, fom kände förhållandet med Patronbrefwet, oc) bad mig lemna De uppgifter jag derom funde äga, emedan han hyste den förhoppningen att funna få Pastöratet, om Rottmåstare Ehrenborg på Hosdala deröfwer utöfwade Patronrättighet. Jag nämde då, att jag af Baron Wrede hört att Patronrättigheten u. tom all sråga wore fästad wid Maglö Gård. Emellertid lofwade jag, att med det första staffa närmare reda här på. — Af denna anledning wände jag mig skriftligen till Kammarherren Hauswolff med anhällan om, att ban wille uppgifwa, om Ryttmästare Ehrenborg härstammade från Ove Gedde eller ej. — I ett bref af högst intressant och färorift innehäll, oc fom ensamt för fig stulle funna be styrka, att Or Kammarberren är Nordens störste Herals dikus, behagade Hr Kammarherren upplysa om, att Rytt. mästare Ehrenborg wäl härstammade från en familj wid namn Gedde, hwars Stamfar om sig lemnat ett dorbart och ännu förwaradt minne i Helsingborgs kyrka, men att deremot Enkefru Majorskan Brummer på Spannarps Sä: tesgärd war den närmaste descendenten till Ove Gedde. — Härom underrättade jag den person, som derom sökt hos mig upplysning, tilläggande den förmodan, att i frägans nu fullt upplysta fit ingenting wore att göra, emedan wäl Ryttmästare Ehrenborg, såsom innehafware af ett fidei fommig i närheten af Mjelby, kunnat göra fina anspräk på Patronrättigbeten gällande, men deremot swärligen Jag nämde derwid tillika, att följden i den händelse sädana anspräk gjordes gällande och wunno afseende, icke funde bli annat än på sin höjd den, att Pastoratet blef fullt regalt, hwilket jag wäl fann was ra principenligast, men likwäl för min del ide anfåg mig behörig att befordra. — I Juni månad samma år gjorde jag ett besök hos Kyrkoherden Horney, dä boendet Björnes fulla, jemte Ör Proften A. Bruzelius i Norra Wram. Wid detta tillfälle förekom fråga om Mjelby Paftorat, der till Ör Kyrkoherden dä redan fätt kallelse eller ätminstone löfte om densamma. Han nämde då, att nägra förfams lingsboar möjligen ämnade sätta i fråga Friherrinnan Wredes behörighet att få tillfätta Pastor. Jag minnes ide allt fom wid det tillfället derom yttrades, men det min: nes jag, att jag wisst ide deraf inhemtade någon ny fun stap om förhållandet med Patronbrefwet. — Det är ee mellertid detta samtal fom gifwit kyrkoherden Horney an: ledning till den förmodan, att jag skulle Ha, fom det beter, sladdrat ur Stolen. Wid Prosten Theanders installation i Kropp i Sepe tember månad samma är träffade jag Ör Prosten Lefters ström, fom frågade mig, om jag ide innehade en bandling hwilken utwisade, att Enkefru Majorskan Brummer wore närmaste descendenten till Ove Gedde. — Nägot förundrad öfwer hur detta kommit till Or Prostens fännedom, emedan saa aldrig med honom talat derom, bar jag först senare deraf ge del at Ör Prosten Helt, som pa derom gjord degäran få dagar derefter erhöll det originalbref af Kams marherren Hauswolff, hwari Ove Geddes descendenter äro utförda. Jag fann denna min handling allsicke orife tig, oc) min äsigt derom fortfar ännu att wara densamma, oaftadt den långa tid fom derefter förflutet, och de många, å Hr Häradsprosten Westerströms sida temligen fnappbändigt erkända obehagligheter, som derigenom tillfallit mig. — Det wäckte min förundran, men blef alldrig å min sida föremål för någon rättelfe, då jag några weckor derefter förnam, att den af Fru Majorskan Brummer wäckta rättegång om Patronrättigheten till Mjelby Pastorat aldrig af. Ör Prosten Westerström omnämdes utan i fammanbang: med mitt namn, liksom hade jag dertill gifwit anledning. Det förekom mig, fom om Or Prosten wäl kunnat besparar mig obebagligheten af det missnöje fom derigenom nödwändigt äfwen skulle falla på min lott, utan att jag derföre bade någon ersättning i någon större eller mindre förhoppning, fom af mig kunde fästas wid denna rättegångs ut gång. — Förut är det bekant buru denna rättegång aflopp, och jag behöfwer derför ingenting derom anföra. Den anledning som ålagt mig det obehaget, att nu för allmänheten framlägga denna fräga till sitt bistoriska innehåll, ålägger mig äfwen att dertill foga följande till: lägg, hwilket ide i något afseende gäller min aktade wän, kyrkoherden Horney. — Men om jag äger någon wederdeloman, efter någon för bwars enskilta intressen det fan finnas menligt, att jag är i besittning af ett godt namn: och ryckte, få will jag af denna mannen icke utbedja mig: någon annan godbet, än att van wille framlägga fina an: märkningar mot mig, och derigenom sätta mig t tillfälle,: att deröfwer få afgifwa en förflaring. — Jag träffas tills widare antingen i Hesslunda eller i bwilken swensk tidning: som helst, och jag wågar försäkra, att ett swar icke länge skall uteblifwa. — Tillstädjande hvar oc en, att anonymt mot mig uppträda, under det jag förbebäller mig rättigbeten att derpå afgifma swar med mitt namns utsättande, will jag göra hwarje anfall få litet farligt och betänkligt fom möjligt, då jag härmed för hela min äterstående lefnad förfäfrar, att jag alldrig mot något anfall ämnar för ka nägot skydd bwarfen hos Tryckfrihetsförordningen elleri någon Jury. Till mina wänner framställer jag slutligen en anhållan, att de bädanefter ide matte frilla hwarken: ord eller tid vå mitt förswar, om de wid något tillfälle. skulle finna mitt namn deraf wara i behof. — De weta nu hwar jag fan träffas, och funna bänwisa bwar och em att der söka mig. Jag will för öfrigt trankilisera mina: wänner med den försäkran, att jag finner mig äga både fraft och wilja och tid nog öfrig från mina Embetsgörds mål för att föra hwarje mor mig börjad strid till slut. De striderna skola, som jag hoppas, bwarken bli många eller långa. — Hwad fom mot mig fan anmårkas fom en: mensklig brist, det är jag lika benägen att offentligen fom: enskilt erkänna. Hesslunda den 28 Juni 1844.

13 juli 1844, sida 6

Thumbnail