i — — Om Glasögon och deras degagnanDe, af B. Leja, Kongl. Hof-Dpticus. Det ligger i sakens natur, att hwarje mig: förhållande i menniskans organism föranledt tänfa: ren och wetenskapsmannen att utfinna medel till afhjelpande deraf; oc) deras bemödanden i fådar na fall hafwa mer eller mindre lyckats. Det menitz liga wetandets ständiga framskridande i alla rift ningar öfwertygar dock, att mycket ännu återstår för att hinna målet; och, ehuru det torde få an: tagas, att det ligger utom menniskans bestämmelse att någonsin hinna det, få hafwa likwist de mer tenskapliga forskarne förwärfwat fig en utmärkt för: tjenst genom de resultater, deras bemödanden framz bringat till fördel för den wanlottade. Mifbilds ningar i synorganet — här är likwäl ide fråga om ögonsjukdomar — har det lyckats Oytici, miss serligen ide att afskaffa, men att förebygga följder: na af, få att ögats anwändbarhet icke förringas. Detta sker förmedelst synglas, och bruket deraf har derföre blifwit temligen allmänt, mången gång fan: ske såsom ett modernt missbruk, utan påkalladt bes hof af någon ögats swaghet. De flefte ynglingar, hwilka nu för tiden ses wäpna fina ögon med op: tiska glas, göra det otwifwelaktigt ide utaf behof, utan äro dertill förledde af modet; oc) man fan derföre ide nog allwarligt erinra dem, hwilket dyrt offer de i detta fall bringa obetänksamheten genom att möjligtwis i grunden förderfwa synorganismen, få att de uti en framskriden Ålder icke funna dra: ga någon nytta utaf hwad konsten erbjuder för en aftagande synförmågas underhjelpande; men då bruket af glasögon allt mer synes tilltaga, torde det icke wara olämpligt, att i korthet meddela hwad jag af egen erfarenhet, jemförd med wetenskapliga afhandlingar, kunnat iakttaga under en mängårig sysselsättning såsom opticus. kelser från synorganets fullkomlighet, oftast medföds de och ärftlige, men hafwa också ofta sin anledning deruti att barnets öga beständigt eller en längre tid fått fixera ett och samma föremål, hwilket med äldre personer också inträffar inom wissa stånd och yrken, så att de, t. ex. jägare, landtmätare m. fl., hwilka i fria luften hafwa sysselsättningar, hwars wid ögonens ansträngning kommer i fråga för att se aflägsna objecter, blifwa långsynte, och de, som synnerligast sysselsätta fig med finare arbeten, hwil: fa måste ses på nära håll, t. er. trägen läsning, skrifning m. m., blifwa närsynte. Wexlande fys: selsättningar, hwarigenom ögat kommer att fixera än aflägsna, än nära föremål, äro derföre högst magtpåliggande. När ögat tydligt fattar de objecter, som äro aflägsna, men deremot oredigt dem, fom ärv när: mare, är det hwad man kallar långsynt. Då deremot ögat fattar alla närmare objecter, men os redigt dem, fom äro aflägsna, är det närsynt. DÅ man med blotta ögonen fart och tydligt fer mindre föremål, t. er. fan läsa fin stil på 12 å 15 tum8) afstånd från ögat är synen fullfom: ligt god. Närsynthet eller långsynthet har fin orsak uti en för stark eller för swag brytning af ljusftrå: larna i ögat. Genom en sorgfällig omwårdnad i barnåren, få att barnen wänjas wid att riktigt bes trakta föremålen, och genom omwexling af närmar re och fjermare objecter, funna närsynte blifwa mera långseende; men wid en längre awancerad ålder fan närsynthet eller långsynthet ide mera för rekommas; naturfelet qwarstår, men synförmågan fan regleras genom optiska glas, hwaraf bruket in: galunda år för synorganet skadligt; förutsatt tif JAN ooo AR nå hal Tr