genhet, tillslöt för ia, då jag mar sattig och pjelplios, dörr och öra, och unnade mig icke en gång att se det barn, som jag med henne sammanaflat, min son. Jag war nära att förtwifla och wille på just det ställe, der jag för en stund sedan råkade er, springa i wattnet. .. Då kom en tiggare, som bad mig om en allmosa. Jag gaf honom mina sista fyra sous. Han tackade mig och gick. Jag såg långe efter honom. Dö? fade jag mid mig sjelf. Nej, jag wil straffa mig sjelf för min lättfins nighet och hela mitt lif gå och tigga, liksom denne! Jag gjorde ett löfte och Höll ord. I nitton år har jag was rit gatstiggare. För att blifwa okänd i en stad, som sett mig frossa i rikdomens sköte, satte jag plåster på ett af mina ögon, skaffade mig puckel och kryckor och rörde i denna mask mina medmenniskors förstockade hjertau. J början föll det mig swårt att tigga.. mitt hjerta mar förkrossadt... jag grät bittra tårar, men småningom mans de jag mig derwid, smalte lugnt det grofwa skämt och de råa hädelser, fom månget hårdt hjerta utgöt öfwer mig, i stallet för allmosor. Jag betraktade allt detta fås fom himmelens rättwisa straff, fogade mig i mitt olyds liga öde och knotade ide. Blott en gång, då jag förgäfs wes bedt en af mina fordna wänner, som flera år frods fat wid mitt bord, om en liten allmosa, om en enda lis ard, men i stållet fått en spark, kastade jag mig på ftens gatan, grät, skar tänder och förbannade fom Job min födelsedag. Men sedan har jag icke mer gråtit, icke mer klagat på ödet. Tåligt afbördade jag min ffuld och upps fyllde mitt löfte. Fyra år stod jag wid hörnhuset, i hils ket den qwinna bodde, som skänkt mig ett barn, en blind, englalik gosse. Om natten fåg jag upp till de efläreras de fönsterna I hennes boning, hörde hennes gåästers skratt och jublande och... knotade icke. Något derefter for hon med min fon til Paris. Hennes lättsinniga lefnadss fått störtade henne tidigt i grafwen .... Hon dog der genom följderna af fina utswäfningar. Sud! hwad hette det fruutimmer, om hwilket ni talar 2 Huru fan ni finna något intresse i att lära känna hennes namn? Säg mig det, nämn det för mig! jag ber, jag bes swär er derom! MNå wål, hon hette Natalie, men kallade fig annars Valentine FF Od) hon hade en fon?....s Som hette Anatole.... Sud i himmelen! det war min mor! Sywad hör jag! Ni, ni, skulle wara Anatole, min fon, min ömt ålskade fon? Drömmer jag? År jag was fen? :: Ad, upprepa ÄNNU en gång detta ljufwa ord, fom gör mig arme till den lyckligaste bland dödlige. År ni werkligen Mratolc? Sa, jag är Anatole, er arme, olycklige fon! Du är ide fattig, ide olycklig, mitt barn, mitt ens da älskade barn. ... : Quasimodo omfamnade och kysste fin fon, och utgöt I WG STIG, TNE IVT tt FOOT