A 2 er allmosa, en liten allmosa åt en stackare, som i dag icke förtärt det ringaste! oo i Ri begär af mig en allmosa .... jag är ide rifare än ni, min wän. Dock har jag ännu tio sous qwar, det är hela min förmögenhet. ... tag dem! nSwarför få bedröfwad, min unge herre 2 UStulle man ide wara bedröfwad, då man i går wid pharaobordet förlorat hela fin egendom? ee mig! wid pharaobordet? nAck min wän! hwarför få rörd? .Stackars unge herre! äfwen jag förlorade en gång min förmögenhet wid pharaobordet ... äfwen jag war ö en gäng rik, ganska rik; nu år jag, fom ni fer, en tiggare. UTag mina sista tio sous och gå er wäg! Behåll edra penningar... Den ene tiggaren tar ingenting af den andre. ssOförffämde, gå! nxag will ide gå... denna dystra blick, detta mils da utseende.... Jag fan tyda det.... Ni mill göra slut på ert elände; ni will dränka er... (lDOch om jag wille det, kunde ni wäl förhindra det? a 14 iStackars mwanmäftige usling!! uKalla mig hwad ni will; men följ mitt råd. Tag exempel af mig: blif — tiggare! i Ysling! will du smäda mig? UdDet will jag icke! Er belägenhet smärtar mig... ni fer mig ut att wara en god yngling .... Förut hade ni medlidande med mig.... Nu har jag medlidande med er.... Jag fan och mill hjelpa er.... Koml Han tog den unge mannen under armen och wille föra honom bort, men denne stretade emot af alla krafter. S(hå, jag förstår! ni blyges att gå arm i arm med tiggaren Quasimodo. Wore jag i ert ställe, gjorde fans ske äfwen jag så.... Jag skall gå före, följ mig! Den unge mannen mar i början willrådig, hwad han skulle göra, men slutligen fogade han fig efter OQuas simodos uppmaning och följde honom. De genomwandrade flere gator och kommo slutligen i förstaden till en smal, mörk grand, i hwilken stod ett litet, til hälften förfallet hus, framför hwilket Quafimoz do blef stående. Han winkade till den unge mannen, fom långsamt och med någon rädsla följt honom. Slutligen repade han dock mod, fördubblade mu fina fteg, war fluts ligen wid målet och följde tiggaren genom en mörk, os jemn gång in i gården. Det föreföll honom helt hemskt, då han inträdde i ett rum, i hwilket han knappt kunde stå rak, och hwars fönster här och der woro öfwerklädda med papper. Men man föreställe sig hans förundran, då Quasimodo kastade af sig sin trasiga tiggardragt och med denna in falfra vuckel jemte fina kryckor, ryckte Het