Hen man, som waljes, måste äga det allmänna wid: ordet om strang rättskaffenhet. Ett rättwist tadel får icke ha widrört hans namn. En kommun, mån om sin egen ära, läter sig endast representeras af en man af ara. Motsatsen wore att nedsätta sig sjelf. Den man, fom waljes, måste wara fri från den lilla swagheten att känna sig smickrad af de storas umgänge, af de högt uppsattes förtrolighetsbewisningar. På dens na wäg har mången annars god föresats helt omärkbart blifwit ledd å sides, och ingen har bättre arbetat forrups tionen i händerna, än fåfängan. Wi böre wäl hoppas, att armetsarmepromenader på Norrbro och brorskålar på klubbarne icke mera skola spela någon rol i wåra Riksdagars historia, att man i dessa grofwa när ide mera skall funna fänga någon. Men åtskilligt tyckes dock ute wisa, att denna taktik ej är alldeles utdöd, och det fins nes måhända läppar, hwilka redan innan walet rusta fig till ect wänligt, inställsamt smilande. Wisligen torde derföre de walmän förfara, hwilka hos sina kandidater göra afseende på det flärdlösa alfwar i karakteren, som icke låter blända sig af några bwardagssfomplimenter, af de utnötta artigheter, hwarmed en Riksdagsman ej sallan helsas af ett eller annat parti, fom önskar ta hos nom under armarne, för att sedan desto lättare skuffa honom i rigtningen af sina intressen. All swaghet för små utmartelser, all fåfäng dragningskraft till den s. k. för:åma sferen, all lystenhet efter deltagande i deg fots reer och funeer, all eftergifwenhet för fina middagar mår ite hos en sådan person wara bannlyst. Wi hafwa försökt att har ge några spridda drag till karakteristiken af en Riksdagsman, sådan han bör wara. Wi hafrwa icke utstrackt wåra fordringar längre, an att man i det narmaste hwar som helst i wårt kära fädernesland skall funna sinna icke en, uran kanske måns ga fompetente ful denna befattning. Men jurt briftfäl ligheterua i wår representatton hafwa alstrat, att repres sentanten inom Swerige icke alltid åtnjutit det höga ans seende han, som jadan förtjenat. Den knappt beffäggar de Löjtnanten, med en fond af kunskaper ur reglementer och soldat instruktioner, har, i kraft af sin börd, warit lika god riksdagsman, fom en gränad förmåga, kallad i kraft af tusendes odelade förtroende. Råheten och okunnigheten har, endast han warit af frälse natur och fyllt sina tjugofem, haft röstratt mid må ra riksdagar, lika få wål, fom den erkända öfwerlägs senheten, der Europerska anseendet. Under sådana förs hållanden Fulle äran af reprefeutantsfaller — af någon icke ntan skal falladt den moderna medborgarvesfronan-— med fog blifwa temligen twetydig, och förlora mycket af det inbjudande och smickrande, fom annars förwaras i denna titel. Såsom till någon del förskrifwande fig bärs ifrån, till någon del från det ekonomiska intrång om vifsdagswistelse for. mången måste medföra, få mi wal i i al manhet anse den motsträfwighet att ikläda fig dylika upp drag, som i narwarande ögonblick yppats från håll, dir der allmänna förtroendet wändt sig med rättwis utsint