wärligen fall funna prata bort med huru ffönfmarfmwas e frafer som helst. Den har sitt gifna mål, gifwet res an för fyra år tillbaka, ett mål, som wäl, derest fonc ervatismens machinationer lyckas, fan fjermas, men ej ortskymmas. En Riksdag med för fosterländska ögon få påtagligt ifwen syftming, der operationsbasen för den werklige pas rioten är oäterkalleligt bestamd, en Riksdag, hwilken os ridigt mera fordrar handling, än rådslag, fordrar fås edes äfwen Riksdagsmän företradeswis med fast wilja, rubblig rättskänsla, warm fosterlandskarlek. Hår är indre fråga om att lysa i debatten, att dugga mältas ghet, art regna motioner, att wisa fig lärd, fom ett nverfationsskerifon. Alla parlamentariska småtalanger ro här egentligen icke på sitt stalle. De äro för det ftos a målet fullfomligt umbärliga. Mannen är här mig: gare, an talangen. Talangen är alskward, angenäm, udfallande. Mannen år kraf full, bestamd, orygglig. Det är således framför allt en man, i detta ords ögre bemärkelse, fom wid den stundande Riksdagen ers ordras för reprefentanteplarfen. Han behöfwer icke war öfwerlägset begåfwad af naturen — läter allt förena To, så desto bättre — här fordras mera karakter, än fnils och en gammal erfarenhet wisar att de sednare ofta ro i saknad af det förra. 1811 årg Riksdagsman har sga utomordentliga problemer att lösa. Nationens bes pf är gifwet; nationens önskan år uttalad. Wagen är (igifwen och banad. Det galler blötft att wandra den örryckt, utan twekan och utan menniskofruktan. Den man, som wäljes, måste wara oberoende, obes dende till fina fänfefatr, till sin stallning i samhallet, till la pekuniera förhällanden. En efonomisk winglare har tid goda anlag att bli en politisk. Eremplen äro måns och — färska. En representant måste stå på egen tten. Han får på andras, så fuart det är med frems ande kredit han häller upp sin egen. Det är förkars gt, om, under sådana inflytelser, hans politiska tro blir mäflaresaffär. Han säljer, för art tilfredsställa sina yrgenärer, till och med det sista han har af waärde. Hwad åter angår oberoendet i samhällsställningen, ir, serdeles inom den Franska tidningslitteraturen, lif gt blifwit debatteradt, huruwida en statens Embetsman, der hwad förhällanden som helst, Fan anses fullt oberoas de. Skulle han äfwen utan ransakning vd) dom war egentligen oätkomlig, har man dock trott fig funna smärka, att det finnes tusende sätt, hwarpå hang öm iga sidor funna säras derest han ide wisar fig få ans näm, fom man på wiss ort af honom anser fig funna skal att fordra. Trakasseringens stora konit ligger werhufwud ej i linda, och ordet: sidosparkar ar på en onare tid mordet inhemskt för Swenska språket. Det mnes tusende sått att nå en misshaglig embetsman, tu ide att belöna en behaglig. Temligen öppet och utan ycket sträfwande att rådda skenet hafwa lagerkransarne är Riksdagsbragder blifwit utdelade ät åtskilliga Adelns p Borgareständets representanter; De hungrige åro words UsmI 1 N v