tats uppdrag ogjorda eller halfgjorda, och beger sig med fullmagten till Riksdagen, handlar presten då som prof? Anstod det honom ide derwid att hamta sitt efterdöme afi handelsmannen, ehuru denne gör af omsorg om sitt hwad prestmannen borde göra af omsorg för sina, för den hjord, fom blifwit honom anförtrodd? Kunde han ide med samma, med mera ffäl, än handelsmannen, säga: Jag har affärer 27 Det skönaste af allt lycksökeri, ett fiväfd wande, fom till oc) med adlar den wanligen låga och smutsiga bemärkelsen af detta ord, tillhör, genom gudoma lig stiktelse, presterskapet — att söka mensklighetens lycka, genom Gud, är det andaml, hwartill presten, medelst handers påläggande inwiges inför altaret, Sår ide en prest på främmande grund, så snart han står utom kyrkan och församlingen. Något sådant har åtminstone föreswäfwa oss, och sakert torde wara att Riksdagarne i allmänhet icke bidragit att höja klereciets anseende hos sina åhöra re. Utan twifwel har också presteståndet sjelft läng sedan hunnit att behjerta dessa sanningar, wid antagana det af det nya reprefentarionssförflaget, är det att för: hoppas, det ståndet ej gör häftigare motstånd, än fo wederbörligen räddar åt bifalet skenet af en uppoffringa den der wål förr eller sednare måste hembäras på nöd wändighetens altare. Jnom de öfriga stånden, der ingen sjelfskrifwenhet. hel eller partiell, någonsin egt rum, hwilkas representa tiong-rätt städse hwilat på mal, fan dessas förbytand från ftåndgs till allmänna wal, såsom äfmen förra rifå: dagens erfarenhet utwisat, swärligen möta något alfwarsammare motstånd. Har ljusna således de egentliga ut sigterna för den goda sakens framgång. Wi skola hop pas, att detta ljug fan kommunicera fig från Borgare och Bondestånden till Ridderz och Presterskapet. ; Reprefentationssfrågan, ojemförligt Riksdagens huf. wudfråga, kommer afwen utan twifwel att begagnas tili walplats af konservatismen i den flutzbatalj den wal ändt ligen lemnar sin gamla, för ögonblicket, som det will syl; nas segerrikt agerande fiende, liberalismen. Här är de angripen i fina innersta förskansningar och det gäller af: segra eller dö. Den nuwarande representationen är fon servatismens säkraste bolwerk — detta uppgifwet och de stär förswarslös. Hetast blir säledes owedersågligen drabb ningen kring denna punkt; här skola de begge motstån darne utweckla fina bästa stridskrafter, skänkta befälet å ; fina öfwerlägsnaste förmågor; hår stundar en politisk rag: narök emellan det gamla och det nya. Representationss frågan har i följd häraf äfwen en wigtig parti-betydelfer Bifallen är den det oswikliga inseglet på liberalismenas seger. Afslagen skall den ge konservatismen nya förhopps, ningar, en säker återförfaglingsspuntt,. der de furiddal språngda krafterna å nyo Tunna förenas. Alla jubelsån ger, hwarmed man, serdeles i dessa dagar, mött det till kommande, äro då i otid sjungne, och Swerige står un gefär på samma punkt som förut. De utsökta medelmåts for, hwilka under de sednare åren hemsökt Swenska råd fammaren och dithörande gemak, dels äro aflagsnade ell p AA. AAAAn locdl . 5