IU MNitsdags-Dron. ar Dd. L Jcbr. 1810, oelt sanno Illis a fasta reglor harföre. Bland de lagstiftande stånden framtrada, således etter hwarandra, lagre klerker och frälseman 1470, bergsman 1471, protcstantiska fyrfoljers dar 1517, krigsbefal 1594, och menige trigsbefälets oms bud 1593. Ånnu under Carl XI:s tid mäste förklaras, att Rådet ej war det Ste ständct. Gustaf ll Adolf wipgre icke, tynvilfa till Fralseman råfnad frule. Och ännu i en sjenare tid omtalas meniga riksens stander, få om motsatsen af de förnamsta riksens stander, ywarmed förstods Adeln oc) Rådet. Det war deras fås er, fom (få trodde de) upptagit de lägre ständen; dess a senare hade lånar fig till bildande af en ny makt, på idan om lagen, i stallet för att fordra den ratt agen dem tillerkande. De singo derföre täla att f fina patroner behandlas fom parvenyer. — Dd) vat adt allt detta wil man i der förflutna riden finna mås a ständ bestämdt organiserade, och säsom sädana bemis a deras höga förträfflighet. — Ywad för öfrigt årens ernes behandling augär, skiljde sig Riksdagarna före 809 föga från Herredagarna; ty bönderna utestotos från Itskotten 1613, 20, 30, 31, 32 och 31 och sedan uns er frihetstiden från Secrotasltfforter. Ånnu 1719 pås od Adeln fig ega votum decisivum. — Wara mawvarans e Ständer ega för fin werksamhet ingen äldre författz ring än af år 1809, och fynas säledes besitta, utom name set och de fyra kamral, endast ett ringa sammanhang ned Sweriges fordna stander från parttertdernag och ås o alldeles olira med Sweriges ursprungligen lagligt rationella representation, hwilken i allman lag första gåns en päbjöds till konungs utwaljande. — Enligt den nyas ee redactionen af Söderm. Lagens K. B. och Magnus rikssons landslag utgjordes denna representation af 117 ersoner, enl. Christoffers lag af 111. De waldes får unda, att de Il Lagmån med samtycke af ata em, fom i lagsagan bodde, togo med fig 12 örständiga och kloka män. Det förtjenar således nmärkas, art den enda för Landskapslagarna fanda rifs örsamling hwarken waldes utur eller utaf serskilta änd. — Det är emrdlertid eget för wärt land, att als ogen (riket) eger qwar 1:del af representationen efter å många strider och borgerliga krig. — Jngen fan nes av säger Geyer, vatt Swenska folket böjt bestod detta örof, i hwilket Norrige blödde borr fin politista fjolfkäns ighet och Danmark sitt folks frihet. — Nar herrars re samlades till möten, bewarade bönderna battre sin ätt, ty de intogo slotten med Engelbrekt. Den wäckta frihetskänslan, beseglad med hjeltens blod, kunde icke mes a dämpas. Derföre sjunger Biskop Thomas i flagos ikten öfwer Engelvreft ö 9, edla Swensk, tu statt nu fast, Och bättra thet, four förra brast, Tu lat tik ej omwanda. ö ö (Insändt.) Minne af Dalgren. Så har nu Dalgren lagt ner sitt capen, J ::7 ERAN AAH——n ADL ———