(Insändt.) . 9 Pill Våren. Välkomanen du sköna, du leende Vår! Med grönskande kransar i fluddrande hår; Hur ymnigt du rosor kring ängarne strör, Når strälande guldvagnen Solguden kör. Ej Nordon mer susar i ekarnas topp, Och isen ej sjettrar mer flodernas lopp, I hoirflande fart, under fåglarnas säng, De ställa mot blanande hafvet sin gång, O vår! hoarje morgon din himmel är full Af klaraste azur, af skönaste gull; När solen ur rodnande Oster går opp, Hur herrligt förgyller hon kullarnas topp! Och fåglen på skiftande vingar sålgladt Sig scingar ur skogarnas magiska natt; Han sjunger en säng till din ära o vär! Den sängen är enkel, men bifall dock fär. Den svärmande zephir med darrande hand Små blommorna väcka ur drömmarnas land, På kinden, der daggiåren skimrat så nyss, Han gifrer hvar blomma en brinnande kyss, På gyllene skyar, i stolt majestät, Framsoafoar nu Dagen i morgonens fjät; En mantel af purpur bär verldarnas Drott, En strålande krona hans hjessa har fått. Och Jorden hon grönskar i yppigt behag; Hon festligt sig prydt för den bländande Dag, I famnen ljuft doftande rosor hon har; I skapelsens morgon mer skön hon ej oarl Och solstrålen leker på villande haf, Der stormen beredt mången seglares graf; Nu slumrar det stilla, blott vårvindens flägt Lleilt krusar dess xta, dess ljusblåa drägt, — ——— rr --22Z-22x 22 —— — — — mv — ————