Klagodagen predika: J Ottesången, Stadskomm. Rundström. J Högmessan, Prosten Hallbeck. J Aftonsängen, Stadskomm. Nundström. Ynländskt Nytt. Örebro d. 27 Aor. Det berättas från Stockholm itt Konungen skall wara benagen att låta fin kröning )elt och hållet uteblifwa, såwida icke Rikets Ständer der, )å insistera. (N. A.) Lund d. 3 Maj. Första Maj, som synnerligast vid Universitetet alltid ar en af ungdomens gladaste fer ter, har afwen i år blifwit hos oss firad på ett sätt, fom å wäl deltagare, fom åskädare säkert skola påminna fig ned nöje, och som med sarskildt hänseende till den ännu varande Kungasorgen tillgick mycket passande och bra. J dag, d. 3 Maj, H. K. H. Kronprinsens födelsedag uh Zoologiska Jägaresallskapets årliga högtidsdag, har vå förmiddagen warit den wanliga Målskjutningen. Förs ta priset wanns af Magister Liljeborg, andra af Löjtnant Serber och tredje af Studer. Florman; Fogelkung blef Stud. Grefwe Horn. IF eftermiddag skjutes på Björuen. Nästa wecka upptages till största delen af sorgfester fter H. M. Carl den Fjortonde. Om Onsdag, som är en allmänna Klagodagen, predikar Professor Thomander Jögmessan, och de tre derpå följande dagarne oreras på å(cademiens större Auditorium, fom nu inredes och detkos eras. Cantaten till Sorgmusiken är författad af Doc. Collin och Hr Lindblad componerar melodierne. (M. A.) Wisby. Alltsedan de sista dagarna af Februari ar hafwet nästan beständigt legat isbetäckt, och flera af våra fiskare hafwa under denna tid gjort en icke obes ydlig skälfångst. Det lönande i denna fångst hade också Söndagen d. 24 Mars, oaktadt den då blåsande aflans iga winden, utlockat omkring 100 personer; då det kl. 10 m. samma dag inträffade, att isen omkr. 35:dels mil rån stranden remnade och af den ostliga winden borts ördes med de många derpå warande oförsigtiga äfmenyrarne. Den allmänna förskräckelse, denna håndelse nas urligtwis slulle wäcka, i förening med de berömliga ans trängningar, fom gjordes af både anktoriteterna och ens kilte, för att rädda de olyckliga, synes oss berättiga till n utförligare framställning. Den förste, som märkte att sen remnat och fatt fig i rörelse, war victualieshandfans den Strömberg, fom hela morgonen hade fruftat detta, och derföre flere gånger gått på utkik. Han skyndade straxt, jemte lotsen Winberg, till hamnen, der de med tillhjelp af 5 andra personer genast utskjöto en båt, med hwilken Strömberg och Winberg, få långe dagen maras de, oförtrutet fortforo, att från den bortdrifwande isen hämta och landsätta de nödställda, i den ordning dessa kommo till iskanten. Antalet af de genom dessa män räds dade skälfångarne war omkr. 40. Samtidigt härmed oms besörjde mag. Ringbom, fom också tidigt warseblifwit att isen lossnat, art midtför norra fiskläget en bät gick ut, på hwilken, genom några fiskare, omkr. 30 personer blef: wo räddade. Den ostliga winden fortfor hela Söndas gen, men lyckligtwis utan storm, få att i ffymningen isen ej hunnit längre än ungefär en half mil från Det wid stranden qwarliggande temligen breda isbältet. Wädret, fom lugnade allt mer och mer, gjorde derföre en forts fattning af räddningsförsöken möjlig. Fiffftranden war uppfylld dels af personer (såwäl från staden fom från närliggande socknar), hwilka ännu saknade fina på ffäl: fångsten tidigt utgångna anhöriga, dels af nyfikna och deltagande åskådare. För att underrätta de mest aflägsr na skalfångarne om den fara, hwari de befunno fig, has de på e. m. från ena batteriet 2:ne kanonskott blifwit Io8fade, och med önskad werkan, ty såsom sedan af de räds dade uppgafs, förstodo de nu att något war på färde, hwarföre de skyndade tillbaka. För att til råddninggs: stället hopsamla de på isen spridda, inrättades på fans ten af drifisen en fyr, och midt emot på den landfasta isen en dylik, samt på stadsmuren i linea med de förra en tredje, att dermed signalera hoppet om räddning. Också kröntes dessa anstalter med den framgång att man på aftonen trodde, att alla från staden skulle wara bär: gade. Men ungefär I mil norr från ftaden syntes nu en fyr, och kunde man deraf sluta, att personer också ders ifrån woro utgångne. Som dessa möjligen kunde hafwa dragit sig åt staden till, så fortfor räddningsbåten att gå, till dess att kölden wid midnatten blef sä stark, att båten icke längre kunde begagnas. För att ytterligare gifwa de olyckliga tillkänna, att man den följande morgonen mor re betänkt på anstalter till deras räddning, blefwo hela natten igenom, från fl. 10—12 hwarje halftimma, och kl. 12—5 hwarje qwart, kanonskott aflossade. Tidigt på morgonen utgick också en båt frän stranden till drifisen, som nu war uära en mil aflägsen, äfwensom en större