toöstuaden för iandt-armeens wapenöfningar, åliggander att underhalla landswågarna i ett glest befolkadt land, skyldigheten att fortskaffa resande mot en ersättning, som tnappast utgör hälften af beswärets werkliga wärde, Pres sterskapets hela underhåll, samt en högst betydlig och de fleste landtmans alla tillgångar medtagande grundränta, icke funnat ålaggas ensamt innehafwarne af jorden och särdeles wissa naturer deraf, samt Landet, till råga på allt detta, tid följd af bewäringslagen, ändock få lemna fina söner till förswaret. Lagges härtill ytterligare: att en, ofta utan behof och utan urskillning yrkad, förhöjs ning i de markegångspriser, hwarefter de flesta skatterna utgöras, jemte de prejerier, fom deraf föranledas, mångs faldigt måste öka dessa jordinnehafwares lidanden, så bör det högeligen beklagas, att beståndsvelar i wår reprefens tation finnas, hwilka fortfarande kunnat gynna dylika förhallanden, endast till förmån för wissa förut öfmer höf: wan framdragna klasser och intressen. Derefter framstaller adressen de hufwudsakliga bes stämmelserna i det nya Wallags och reprefentationdsförz slaget, hwilket den anser komma att medföra följande förs delar: art sjelfskrifwenhet till Riksdagsmannakallet, här: ledd af börd eller embete, kommer att upphöra; att Smwens ffa folfet, representeradt utan skillnad af ständ eller flags jer, battre än hittills stall funna förena fina enskilda ins tressen med det allmännas; att förtroendet allena bör blifwa grunden för de wäljandes omdöme, hwarigenom sann duglighet och fosterlandskärlek framkallas och bes främjas; ait formerna befordra enighet och styrka i öf: werlaggningar och beflut; och att en lättare kontroll å Statsforwaltningen bör winnas, i förening med en bes tydlig tids och kostnadsbejparing. På sådant sått bör och fölkets röst förmå att göra sig hord och aktad, och hwarest detta sker, der utweckla sig ofelbart om än fmår ningom, alla de förbättringar i Statsskicket och förwalts ningen, dem det:a folfs lyane, behof och önskningar, samt tidens och omständigheternas kraf kunna påfalla. Adressen slutar med foljande uppmaning: Vi haf: wa nu för Eder, Broder och Wånner! öppet men enfelt och flärdlöjt framställt taflan af det besående och hwad man af framtiden kan hoppas, för den händelse att J dertill stracken en hjelpsam hand. Tron icke att mi trär da utom laglighetens gränd, då wi, öfwer ett af Rikets Ständer beredt och till hwilande antaget Grundlagdans dringsförslag, offentligt begära Edert bestämda yttrande, hwilket wi onska måtte afgifwas såsom det anstår tåns kande och) sjelfstandige Sweuske män, hwilka funna inse hwad Fäderneolandet och deras eget wäl fordrar; och lås ten få detta blifwa, icke ett tyst och slutet — utan ect högt och tydligt jwar, som fan förnimmas öfwer hela wår fosterjord, och hwiltet häfderna funna upptaga och bemwas ra såsom ett arf åt kommande slagten! Det skall för en framtid, och för alla dem, som förstå att rätt uppskatta Eder handling, blifwa det säkraste wittnesbördet af Swens ska Bondens och medborgarens anda och förftåndsmogs nad, om J, få mangrannt och offentligt fom möjligt, förs enen Eder, och genom Edra Ombud, eler vå hmad aus