Nägra ord i sinom tid. Lunds stifts Presterskap har nyligen blifwit uppmas nadt genom Circularr från Högw. DomsCapitlet att wid den offentliga Gudstjensten efter eget wal frambära till Allgodhets Gud en trogen förbön för den äldrige och äl: stade Konungens dyrbara halsa och lif. Då bonen bör wara hjertalrs egna, warma och innerliga utgjutelse, få behöfs wisserligen icke af sädant skäl något serskildt förs mular, litasom hwarje rattsinnig Lärare bör kanna sig sjelf uppmanad till en sädan förbön; men under narmwas rande tidepuntt, då en elycisalig oppositionsanda förjas fer att söndra och förwilla sinnena och då man till och micdrtillätit sig, att i et wit opposi ionsblad förlojliga Läraren och bang åhörare, för det de yttrat för deltar gande för Konungen på ssjutsången. få bemitällor jag tiil Word. Presterskapet, om det ej wore lampligast att en och samma Förvön för den docnde Konungen öfwerallti wid Gudotjensten nytjades, i hwilket ett hjerta och en fjol uttalade sig, och om ej i sådant fall nedanstäende Bön kunde begagnas. Jus. som sjelf är Kyrkoherde i ett af Lunds stifts folkrikaste pastorater, men ingen smickrare eller lucksökare, wagar med den kannedom han ager, tro och hoppas att denna bön narmast utrycker sfolkets kansla och tänkesätt i narwarande ögonblick likåsom Inf. år derom fult Of: wertygad, att den dag stundar då Swunrta Folket skall känna sin swåra forlust och historien gera rattwisa år Carl XIV Johans minne, hwilken otwifwelaktigt kommer att med alla fora MRegenter dela samma lott, art blifwa störst efter doden. Bön för H. M. Konungen under Hans sjukdom. Ewige Gud och kärletsrike Fader! fom lofwat höra alla de böner hwilka i förtrönan på Jesu nanuturvpane das till din Thron, bonhör nu ett troget folk, fom beder för sin äldrige, fin älskade och wördade Kviiungs dyrbar ra halsa och kf. J farans fund, då wårt Fadernesland stod på bradden af fin undergång, skankte Du oss i HOS nom ett stod och ett förswar, som under mer än Trettio är warit ett redskap I Din allsmaktiga band arr upprätts hålla den urgamla Thronens anscende, beskydda folfets rättigheter och sprida fredens walsignelse öfwer landet. Denne för hwart troget Swenskt hjerta dyrbare Monark ligger nu nistrackt på sjaksangen, ej blott nedbejd ar är rens börda, men swäfwande mellan lif och död. Den Ar rorika spira Han i få många är förr ofwer Swea Folk, häller på att i hwart ögonblick falla ur Hans darrande hand. Serve! Håll tillbaka, och ryck ej slolden från wårt hjerta; Ryck ej från of wårt förswar, wärt stöd, wär Fader! nej — om det är möjligt, så gänge den bittra dödskalken ifrån Honom! men om det deremot år din wilie, I Gud! att han Fall nn tömma den samma, så