ska gransen, bland de öfrige råder modlöshet. En af res bellforpserna, fom för få dagar sedan räknade 600 man, bar sammansmalt till 25) man. Cortes aro inkallade till i dag för att till slutet af Mars prolongera den regeringen förlanta utomordentliga makten. Hr Olozaga skall, som det förljudes, hafwa blifwit förwisad ur hela Portugal. Turkict. Paris d. 29 Febr. Härwarande blad hafwa på utomordentlig wäg underrättelfer från Beirut, enligt lus ka hela Libanon åter skall wara i fullt uppror. 12,000 Maroniter stodo under wapen under Cozenos ans förande. Twenne Druserhöfdingar, fom sutit såsom gås lan i Beirut, hade om natten flytt derifrån, för att fö ka förmå fina landsman i bergstrakten att göra gemene jam sak med Maroniterna. Portens auctoritet erkannes icke mer. Libanons inwånarc hade förklarat, att de nus mera funno fin enda hjelpkälla i wapnen, sedan deras cs wiga beswår öfwer de turkiska embetsmannens utprepnutns gar hittills lemnats utan afseende Gngland. London d. 1 Mars. Sedan under den långa uns derhug-debatten den prefära juridiska grunden för den mot OGonnel och medanklagade uttalade dom blifwit klart och tydligt belyst, har regeringen nu uppgifwit hwarje tanke på provocerandet af straffdomen. Öfwerhufwud bes märker man, att debatterna, om de an ide medföra ans nat resultat, likwal stämt engelska folket mera gynsamt för ES Sonnell. Så har t. er. från Chichciter, ett eferfevpnals säte, beläget i ett distrikt, fom hittills utmarkt sig för sin förkarlek för protestantismen, utfärdats en adress till OConnell, hwilken ganska skarpt uttalar fig emot den mot honom widtagna proceduren. OConnel erkänner sjelf på det warmaste den för honom i England och Irland yttrade sympathi i ett bref, fom upplastes i renvealzagfuoctas tionens sista weckoförsamling, och uppfordrar Jrländarne att söka göra sig wärdiga detta deltagande. Tyska Staterna. Berlin d. 2 Mars. Man talar härstädes mycket om ett handelsfördrag emellan Rossland och Preussen. J förbindelse harmed sättes naturligtwis den befallning, till följe af hwilken de polska emigranterne måste lemna provinsen Posen, och fom anses säsom ert conditio sine qua non i traktaten. Ryssland lar nog hafwa insett, att det hittills följda prohibitto-foftemet icke fan hafwa ans dra följder an en såker rum. Jur ändrar det sy tem och wer att skickligt dermed förena den fördelen, art från sina gränsor aflägsna fienden, ty såsom sådana kunna dessa polska emigranter helt sakert anses. Frän Holstein skrifwes: Enskilta underrättelser från Körenhamn förmala, att wår Kronprinsessa befinner sig i en ställning, fom fan blifwa af den största wigt för wår successionsfräga. Om detta rykte bekräftar sig (hwilket mycket betwiflas) kommer derigenom en mångd förloprs ningar och farhågor att tillintetgöras, hwilka alla äro Hrundade Hå den förutsättninaen, att wår Fronvrins? nus