Engeström, på hwilket swars gillande eller ogillande år tals anställande beror, icke tyckes wara swårt att förutse, och Hr Professorn sakerligen får helt annat än tack för sitt i få många hänscenden otidiga, för att icke säga rent af hufwudlösa nit just nu, instämma wi likwäl fullfoms ligt i Lunds Weckoblads åsigt art afdålla oss tills mwis dare från alla ytterligare reflexioner, titt def wi erfara, hwad fom fan fomma att widare ifafen tilgörag 3 fer dan skola wi icke underlåta att uppwakta Ör Profeds forn med en eller annan billet-doux. — Utgifwaren af Lunds Weckoblad war lyckligtwis försedd med ett ans nat tillftändes-bemis till ett annat blad med titel: Lunds Weckoblad Gammalt oc Nytt, i fäller för Lunds Weckoblad Nytt oc) Gammalt, få att de premume ranter i Landsorten, till hwilka det seqvestrerade bladet änun icke hunnit afsändas, erhöllo ersättning i ett ans nat, deruti i stället för den anmärkta artikeln blifwit ins taget ätskilligt follnads-godå, hwaribland den bekanta Kuren mot fyllert af bränwin och cognak!l.) x) Vi funna icke underlåta att här anmärka, buruledes ett gynsamt öde tyckes hafwa welat förskona Professor E. från att en sam är draga fig hela landets uppmärksamhet och löje för ett försök till en Majeftäts-drotts-attion just nu — om man annars får sätta tro till en i sanning otrolig anckdot, fom Dagligt Allehanda hört berättas, att nemligen en wiss nyligen t. f Landshöfding dre buterat med att inrapportera, att en Bonde i Länet, i anledning af Konungens sjukdom, fällt yttranden, hänsyftande på att Bonden önskade Konungens döds och lärer den t. f. Hr Landsh. hemställt, huruwida åtal för lastligt tal må äga rum eller saken nedläggas.