JFnländskt Nytt. Stockholm d. 22 Jan. Under den 16 innew. mås nad bar Kongl. Maj:t till PefiInfpcker i Norrköping, i nåder utnämt och förordnat f. d. Majoren wid Kongl. Maj:ts Swea Lifgarde, GenrcralsNojutanten, Kommens dören af Kongl. NPåaj:cs Swärds-ordeu, C. S. Mörner. — Lagmannen Ekeroth, häradshöfding I Erlinghundra, Seminghundra, Länghundra och Färentuna härader I Stockholms län har nyligen aflidit, och en bättre domfas ga är säledes åter ledig. — Regeringen bar för år 1842 anslagit ett belopp af 41,388 Ror 32 ff. 2 rst. till utflyttningsunderstöd eller laga skiften, att utgä af 6:te Hufwudtitelns afdelning för Jordbruket, Handeln och Näringarne, hwilken summa skall på följande satt mellan länen fördelas, nemligen: Upfar la län Ror 1110, Kronobergs 2326, Gefleborgs 1589, Westmanlands 791, Södermanlands 354, Elfsborgs 2382, Wermlands 4208, Jönköpings 1275, Östergöthlands 2717, Gottlands 290, Jemtlands 382, Calmar 1219, Hallands 3596, Orebro 2515, YWeftersNorrlancs 2706, Blekinge 1671, Götheborgs och Bohus 1315, Westerbottens 116, Norrbottens 321, och Stockholms 1216. — En af ränarne ä kammarjnukaren Lagerstråle, mas chinistpojken Ekman, bar gått den menskliga rätewisans straff i förwäg, och hangt fig I en halsduk i arresten uns der Rådhuset. (A. B.) — De s. k. Halländsea kyrkohemmanen. YI Hal: land finnes ett antal hemman, fom, då Halland afiräds des til Swerige, befunnos lagda under fyrforua och af dessa blifwit bibehåfine, utan att de derlill ega några ioi2s . ja ätkomsthandlingar. Twertom gifwa mwifa anteckningar i nägra gamla handlingar, bland annat den s. k. Lunds landsbok och en afskrift af konung Fredrik I:s i Dane mart bref af är 1369 anledning dertill, att de egentlis gen tillhöra kronan. På denna grund hafwa åbverue å hemmanen, fom önska att erhålla åborätt såsom å fronos hemman, i stället att wara kyrkornas arrendatorer, ber gärt att en laglig undersökning wid domstol, för att ure skilja hwem fom är rätta egaren, måtte företagas. Dens na fråga bar afwen, fåfom rörande statens eganderätt warit wäckt wid riksdagarna både 1828 och 1834, od) Ständernas pluralitet wid båda dessa riksdagar warit ense om att begära undersokningen. Deremot war det naturligt att presterskapet i Halland, af ett slags embetar nit att bewara kyrkornas rättigheter, skulle sätta fig ders emot, och detta nit wann äfwen understöd hos prefteftåns Det wid riksdagarna, hwilket til och med gjort det förs söfet, att få den föreslagna undersökningen tolkad säsom ett ingrepp i presteständets privilegier. — Detta är förs sta och andra akterna i saken. De afslutades hwar för fig genom twenne kungliga resolutioner af åren 1830 och 1835, hwarigenom Regeringen afslog undersökningen. — Jmedlertid förekom safen å nyo wid sista riksdag, och nya anledningar att draga kyrkornas eganderätt i twifmels: mål framteddes; Standerna begärde, på grund af defa. nya skäl, äter laga undersökning mid domstol och åter protesterade presterskapet. Öfwer denna sednaste anhäls fan hafwa flera anktoriteter warit hörda, säsom Ilandgs höfdingen, konsistorium, kammarkollegium och juftittefanss lern. Alla hafwa i mer eller mindre mån tilljtyrft undersökningen. — Kongl. Maj:t har nu genom i nåder utfärdad resolution, refererad i Statstidningen för d. 19 dennes, afslagit ständernas begäran. — På detta H. Maj:ts definitifva beslut följde i Stadstidn. för d. 22 föls jande tillfännagifroande: 93 sammanhang med Kongl. Maj:ts i Stats Tidningen redan meddelade Nådiga Resolution, rörande Rikets Standers underdäniga frame ställniug om de Halländska Kyrkohemmannen, har Kongl. Ylaj:t, i afjcende på ett af StatssRådet i underdås nighet understäldt förflag, äsyftande att bringa till slut alla twister om besittningsrätten till dessa hems man, förklarat fig öfwer detta förslag ide wilja fatta de finiuft beslut, förrän alla hithorande handlingar blifwit af Kongl Maj:t i Stats-Rådet änyo granskade, för att få upplyft hwad fom rörande dispositionsrätten af dessa hemutan må anses wara af grundlagsnatur, eller blott angär iakttagandet af föreskrifna former. Aftonbladet yttrar i anledning häraf: Officiella blas det har i går, genom en apestill till beslutet om Halländs ffa kyrkohemmanen, framställt konseljen i ett tillständ af fullfomlig upplösning och förwirring. Af denna apostill kan man ej få annan föreställning, ån att Konungen först skulle hafwa fattat sitt beslut utan statsrådets hörande, och att detta sedan ingätt med en underdänig supplit till H. M., att honom mätte täckas äter bryta detta beslut. Men då detta antagande förutsätter, att Konungen skulle hafwa begätt en grundlagswidrighet och statsrådet låtit den passera, och detta icke får antagas, få är och all förs tlaring omöjlig, ämedan ingen begriper hwad ett defis