mor, höll en ganska wäl ackrediterad pension för unga flickor i Helsingborg, men fom efter Restauratienen åters wande till Frankrike, har der med en wiss förkärlek ofs werlemnat fig åt det wackra företaget arr utbreda funffas pen om Nordens sköna litteratur bland fina landsman. Sålunda har hon nyligen, enligt hwad Journal des Des bats meddelar, utgifwit en Fransk öfwersatening af de gamla Eddorna, flera af Tegners dikter, hwaribland Frithiofs Saga (om i bunden eller obunden stil förmår ses icke,) samt 6:te delen af Fryrells Berättelser ur Smwens ffa Historien, innehällande Konung Gustaf IH Adolfs historia. ö ö — En Jnvalidl Ej långt från Salut: Sveri depare tementet des Landes bor en gammal Löjtnant, som har en arm och ett ben af träd, ett emaljeradt öga, ett konstgjordt kindben, peruk, en lös mustach, en hufwudskäl af silfwer och slutligen en näsa af samma metall. Han är icke dess mindre kry och rask i hela den öfriga kroppen, och af ett martialiskt utseende. Han har warit med uti Egypten, Italien, Ryssland, stridt wid Austerliz, Friedland, Jena, Wagram och Waterlro och erhållit Hederslegionskorset på flagfältet wid Ltzen ur Napoleons egen hand. (S. T.) — Fransmänner aro för det närwarande enthusiasmerade för 2:ne konstnärer, hwilka framstätt ur folkets midt; den ene, Benzerilla, är en wäfware och har skrifwit trages dien Spartacus, hwilken blifwit upptagen till uppför rande af iheatre krancais; den andre, en skomakare wid namn Graillon, skall wara en utmärkt bildhuggare. Graillon började fin konstnärswerksamhet med att mos dellera i beck. En dag hade than nemligen i tankarne tas git en klump beck i handen, hwaraf han, utan att sjelf weta det, bildade en figur, hwilken, såsom hans hustru pästod, hade en märkwärdig likhet med grannqwinhans hl le son. Hustrun berättade detta för fina faffefyftrar, och snart wisste hela staden, att den i sitt sköte hyste en stor konstnär. Från denna dag strömmade kunder i mängd till skomakaren, ide för att få nya for eller stöflor, utan för att få fina physiognomier modellerade i beck. Nu gens ljuda alla franska jenrnaler af den genialiske ffomatas rens beröm. Amerikanaren. Jag reser till Amerika, farwäl du gamla Norden! Jag frusit nog och slitit ondt, för kär i fosterjorden, Och dufworna På tufworna Samt klipporna Med sipporna Jag lemnar åt Poeterna, som lefwa blott af orden. Men den, som fått lik mig en kropp och uti kroppen mage, Han slite alla fördomsband och öfwer hafwet draae;