dilwead sill MÄTE goa AE — fina ord, hon af stolthet, kanste af klokhet. Emellertid war muren halft färdig, då muraren tog tillfället i akt, när Grefwen wände honom ryggen, och sönderslog en af glasrutorna i dörren, hwaraf Fru de Mersät förstod att Rofalie, i öfwerensstämmelse ned fin älskare, hade upp: fyllt hennes önskan. Då hon kastade en blick full af Do utsägelig ängest på öppningen, warseblef hon, så wäl som muraren, de dunkla, men fröna dragen af en man, som med uttryck af käckt mod ach innerlig karlef betraktade hennes bleka ansigte. Jnnan hennes Gemål ännu wändt sig om, hade hon gifwit den främmande ett tecken, som tycktes säga: ännu är icke allt hopp förloradt — Dagen började redan gry, då arbetet ändtligen mar färdigt, och sedan muraren blifwit ställd under uppsigt af Louis, begåfwo sig Grefwen och Grefwinnan till sängs. Då grefwen andra dagen war uppstigen, tog han sin hatt och sade, med utseende af den största likgiltighet, att han skulle gå till Mairen för att skassa ett pass; men i dörren wände han sig plötsligt om och hans ögon föllo på krusifiret, hwilket han nedtog af wäggen, hwarwid Grefwinnan darrade af glädje. Han går till Duvivter, ränkte hon, och blir således desto langre borta. — Knapt hade han lemnat rummet, förr än Grefwinnan häftigt ringde, och då Rosalie inkom, utbröt hon med upprörd och skälfwande röst: (4till arbete, till arbetel Derpå grep hon fom en rasande en jernstång, hwilken Rosalie mäste sraffa, och begynte förstöra Philips ännu friska are bete. Hennes anstrångningar lyckades, och hon lifwades af det hopp, att åter funna bringa muren i ständ innan hennes mans fruktade äterkomst. Förtwiflan gaf henne krafter, och en röst fom nu nådde hennes dra uppmuns trade henne att fortfara. Redan hade en del af muren gifwit efter, och hon höll just vå att undanrödja förta hindret, då Grefwen stod blef och hotande wid hennes sida. Hon talade icke, utstötte ej ert enda ljud, men föll afdånad till golfwet. Lagg din fru på fin fäng! fade Grefwen kallt. — Han hade förutsett de sannolika följderna af fin frånwvars ro, och på detta satt för fin Geaål utlagt en snara, hwari hon blott allt för lätt blef fängen. Han hade skrifwit till Mairen, och sändt bud efter Duvivier. Denne ans kom just, som Grefwinnans rum åter war iordningställt, och fon sjelf äterkommen från fin wanmakt. — Duvis vier, fade Grefwen till den med saken alldeles voctans te Juveleraren, har ni föpt detta frufifir af en af De spanska officerare, hwilka fom frigsfångar för någon tid sedan drogo igenom staden på deras tåg till gränsen? uRej, Herr Grefwe; ej heller har jag fett der förr, mar hars fwar, — Godt, jag tackar er, fade Grefwen, i det han åter ställde Christusdilden på sin plats. Så jnart Jnveler en lemnat rummet, befallde Grefwen Lonis ans stalta om Att hand mat hvar dag blef honom tillställd i hans hustrus rum. Son är för mycket sjuk, fade han, att jag fan töänka på att öfwergifwa henne förr än hens nes helsa blifwit Någorlunda återställd. J fjorton dagar wek Grefwen icke från hennes sida. D finna kann IP tånpa HN fter annan eft sakta hiils