ina ben 1ås halid. Pfwör dt OmMHLIUOUO be jqåjom OC lockligaste Har, ehurn man tillita pästod, art hang tillgtfwenhet war af något jwartsjak natur. Om detta nu war fall et eller ej, är smärt att afgöra, men jå mycket är doc i issgt, att den tagande Grefwinnans wanlighet och gcde het wann bjertan. Den kxlötsliga foruudring, fom för fort tid sjedan foregått i hennes uppförande, skulle nas turl gtwis HAr väda mänga gissningar om orsaten, ech naågra an-ogo art wanjinne dertill war grunden. Na läg bon på stät vitersta och man hade icke en gäng hört alt hon war ut to hon hade sjelf afsagt fig allläfares hjesp; nåhända fande hon att hennes tillständ war för mycket hopplös, Alt nmicuskligt bistand kunde wara henne till något gagn. Det war nära mi idnatt, då notarien anlände till la grande Breteche och steg upp for den mörka och höga traps pan. Efter att hafwa paperat åtskilliga stora odsliga rum, fom falla, su ltiga odh etrefliga, woro beröfwade hwarje spår af mödler, uppnådde han andtligen fjufrums met, ledsagad af tjenaren med ett ljus, hwilket kastade länga swarte skuggör i de dystra rummen. Han fann den döende Grefwinnan utstrackt på en säng, ofwer hwilken det rika atlasombänget och swajande fjäderbuskar utbreds de en sådan dunkelhet, arft det behofdes nägon tid innan ögat förmådde urflilja den person, som deri låg tniueflu: ten. Blott frän en enda lampa, som stod på ett bord wid sidan af sängen, jemte ett krust fix, utarbetadt af elfenben och ebenholx, föll en stråle ar ljus på de dynor, fom höls lo hennes blera marelse upprest. De öfriga möblerna i rummet bestodo blott i ert hwitosiälla för hennes trotjes narinna och twenne stora armstolar. Fastan natten mar fall od) stormande, fanns dvd ingen eld i den stora far minen, och då waggarne woro behangde med morfa tar peter, herrskade nastan ofwerallt en ohygglig dunkelhet. Då notarien framtradde till sangen, ryste han nås fran tillbaka mid åm nen of den spotlita sigur, som der fatt lutande mor dynerna. Hennes stora, mörka och gladde aktiga ögon syntes, ororliga i sina gropar, tillhöra en dod hennes ansigte war gulblekt, som war; henacs skona, swarta hår låg deladt år bäda sidor öfwer hennes bleka, kuktiga panna och redan blandact med gratt, lyra hon ännu ide fött 30 år; hennes händer wo. o fina of ffryn: for och heta hennes kropp få affarlen, art hwarje ådra tydligen tunde synas emellan huden och benkno.orna. De aftadt allt detto, syntes annu spär af en f förswuane un ffons het. — Man kunde emöjligen foreställa jig huru cttmennis ligt wäsen med få vag kropp ånnu jörmädoc uvppehälla lifwet. En feber, som i grunden hace tiktutetsjort hens nes hatt fa, bade forwandladt henne till en skugga. Till följe af sitt embete, bade notarien jur många deende, men deras dödskamr, ja icke en gång deras flags tingars tårar och örtwaflan, bade aldrig giort få startt intryck på honom, fom denna natt åsynen of en qwinna, fom kämpade med döden emam och ofwergifwen i sitt fos ra öde slott. Hela scenen framstallde Å för hans ögen, som en dödeus bild, ty icke det ringaste ljud afbröt den hemska stillheten; sjelfwa den döende A m