tagit alla hans och hustruns gängkläder, ett schatull med penningar m. m. samt qwarlemnat stora påkar, hwarmed de naturligtwis welat satta fig i motwärn, i fall få bes höfis, men det lyckades dem att i all tysthet passera. — 2:o I Houfs kyrka hafwa genom fönster, fom blifwit fönz derslagna och uttagna, troligtwis samma bofwar ingått i kyrkan, lösryckt fattigstocken, ehuru fastnaglad mid mus ren, sönderbrutit och förderfwat lådorna, samt utkastat stocken på kyrkogärden, troligtwis i förargelsen deröfwer att de ide funnit der något pris för fin rofgirighet. — 3.0 Slutligen har samma band låtit höra af fig hos en Skeppare wid namn Jöns Påhlsson, hwilken wäcktes jemte fin hustru midt i natten af ert buller, hwarwid han uppsteg och skymtade i mörkret 2:ne karlar, fom klifwit opp på taket, hwarå fönstret är anbringadt, och genom detsamma slungade ned en stor sten, som, i fall den träf: fat skepparen och hans hastru,:unnat krossa hufwudet — men ej nog dermed, bofwarne aflossade äfwen ett skott genom fönstret och förklarade, att om Jöns Påhlsson wägade sig ut, skulle han bli dödens offer. Emedlertid wäcktes tjenstefolket af bullret, och bofwarne funno sig föranlätna att taga till flykten, utan att kunna tillgripa någor. — Stölder föröfwades äfwen förlidet är och fis taledes hos samme Jöns Påhlsson. Detta allt wäcker mycken oro bland folket — och med allt förtroende till Länsstyrelsen wågar Inf: erinra om nyttan af eu ffallz gång, som för några år sedan anställdes efter dylika bof: war inom Witseltofta socken och angränsande, der flera s:ölder föröfwades den ena gången efter den andra, tills på Landshofdinge-Embetenag föranstaltande Kronobetje ningen i detta och angränsande Län en wiss dag famlar des och lyckades att ertappa en af hufwudmännen, fom dog i fängelset, hwarefter inga stölder widare förmärktes.