.. ? 7 MEJ VIE SVIT EIU HUR IV UT i första början alldeles gruflig; lösören sönderslogos och utkastades från alla hus i narheten både lift och olikt, och hela motsatta sidan af gatan öfwerfylldes till den grad af möbler och andra effefter, att folket knappast kunde komma till eller från fina bus, och tillfälle att hemta wats ten från alla den sidans gårdar war alldeles afskuret. — En god timme syntes det högst betänkligt hwad slutet funs de blifwa, ty elden war ytterst wäldsam. Sedan man uppgumwtt hoppet att kunna slacka den ena brinnande byggs naden, fom war full af sad och foder jemte en mängd timmer, började man ordna fina operationer för att möjs ligtwis rärda de kringliggande husen, hwilket också efter stora anstrangningar och rifning af en mellanbyggnad omsider lyckades, oaktadt elden flere gånger antände tar ken. Alla, som deltogo i sjelfwa släckningsarbetet, mwifade en berömward raskhet, och det mar werkligen förmås nande att i den grufliga willerwallan allt lyckades få wäl som det skidde. En afdelning af Studentkorpsen hade fattat pesto wid ena sidan, der de manovrerade en frus ta med så utmarkt skicklighet, att oaktadt elden låg starkt år det hälkct, lyckades det dem likwal att hindra lågors nas widare framfart. Cfter tre timmars förlopp tyd : tes man wara herre öfwer elden på alla punkter och oms : tring fl. 10 upphörde tlamtningen. Men midt natten ll. emellan 1 och 2 började änyo brandsignalerna. De rykande foderhogarne togo äter till att brinna; flåtninggs manskapet hade för tidigt blifwit hemforlofwadt och man hade brist på watten. Lyckligtwis slapp man likwal une dan med blotta förskrackl lsen, ty i ögonblicket war solket åter igen ute och watten ankom i tillacklig mängd, få att efter en timmas tid war allt lugnt igen. — Förlusten af hwad som brande ner lärer warit icke så ringa, och vad fom under raddningen från närgransande gärdar blef förstördt mar icke heter obetydligt. — Flera perfos ner blefwo skadade af nerfallande takstenar — att icke nämna alla dem fom gingo ner fig t barffaren utt ert narbeläget garfweri, hwarwid någon brandbefalhafware sself lärer först wisat wagen. — Hwem helst fom war wittue till branden kunde icke underlåta att lagga marke till den makalösa brist på ordning, fom forjpordes allts igenom, Den som kunde skrika bast, blef mest lydd, och hwad fom synncrligast wackte förargelse war det satt, varpå man git tillwaga med raddumgen of lösegens dom. Denna råddutngbertod deri att, twärtemot är garnes önskan, rifwa ut fönsterposter, kasta ut glas, porse lin, speglar och dylikft. Det wore önskligt att wederbös rande wille sofa att arrangera en cerneringskorps, som wid dylika tillfällen kunde sparra trakten kring det ställe der elden är lös och dymedelst händra det otidiga före storingsnitet, genom hwilket stundom ästadkommces lika mycken skada, som genom sjelfwa elden. Wi tro att en del af Studentkorpsen skulle i den wagen uträtta mycket och) fullt mo swara andra städers militära cordonger. — Det war en egen tillfällighet att elden utöröt på jamma timme, fom här war anstalld en Bal till förmån för De bhrandskadade i NderiÖmen har blef dansadt efter en Pte