Men var också glad, Se vänligt hit opp På grenar och blad, Från rot och till topp. Den lummiga sal, der jag bor med min lyras Är din: med en sång jag betalar min hyra. Skåningen. Ja, sjung du, medan du kan få; Men tro ej jag står och hör på Ditt meningslösa qvitter. Nej, jag ser åt hur mycket ved Jag ungefär får af det träds, Der du, din lättins, sitter. Näktergalen. Ack, fäll det ej) nej: Din skog blef så död, Om fågelsång ej Från topparna ljöd. Säg, är det ej trefligt se foglarna sunsk På vaggande qoistar, och höra dem sjunga? Skåningen. Om nu så var, hvad gagnar det? Jag slapp i stället spänna nät Kring kirsbär och moräller. Det sägs, du smakar inga bär, Men jag, jag vet nog hur det är; Rättnu jag trädet fäller, Näktergalen. Och sången tar slut, Och lockar ej mer Din dotter hit ut; Jag var henne kärHon sörjer mig nog; nog en tår hon skall fälle Från hjertat; ty hjertat är kärlekens källa. Skåningen. Har Tösen har du gjort konfus; Hon gör ej mera 84517 i hus, Och tynar som en måne. Hvad skadedjur på jorden gå! Poeter och J satar s5må, Schas, odjur, hän ur Skåne! Näktergalen. Så far jag — han for En sunnanvind barn — Dit svea är mor Åt skönare barn: I morgon, om Gud gifeer vind i mitt segel, Är Lofön min lojsal, och Mälarn min spegel. T-n. Föregående stycke är hämtadt ur förfta häftet af uTroubado us ren, tidsstrift för Skaldekonstens unga wänner, bhmwilgen i Norrköping utgifwes af Karl J. Steblad G:son, oc kommer att innehälla ,utwalda hittills otryckta dikter af fosterlandets utmärt: taste skalder och fratdinnor och fom, enligt utgifwarens tiilfännagif: wande, alltid skall hafwa till föremål, att genom fosterländska fån: tWeUöUEgLande af kärlck för mensklighetens helga sak, för frihet, ljud Zn et 77 ASOA( tFomna