Helsingborgs-Posten – 11 november 1843, sida 1

Lund d. 8 Nov. Ulaf de fjorton Barn, fom äro upptagna och nju:a wård och underwisning mid IFKödde nuggInftituret i St. Nåby, hafwa twenne, nyligen cons firmerade, sistl. Fredag den 3 dennes fått fina afgångss betyg: den ene sasom Enidfares och den andre fom Träds gårds lärling. Då desse elever äro de första fom ut gå från Stiftelsen, få år det naturligt art denna dag för både den och för dem är af wigt och betydelse. Des få, för att göra den äfwen högtidlig, hade Stiftelsens ädle grundläggare och styresman OfwerfteeKammarjunfas ren Baron Gyllenkrook, inbjudit Biskopen Doctor Fare, som tillika med några få andra inbjudne, wid tillfället äfwen war närwarande. Sedan Barnen, accompagnes rade af den lilla orgeln i deras Låssfal, afsjungit en åt dem serskildt författad och i tryckta exemplar meddelad Psalm, (hwaraf här nedanföre följer ett aftryck), anftälls des under Biskopens ledning, af deras Lärare med dem alla, men hufwudsakligast med de tvenne afgående, före hör i Christendomen m. m., hwarefter Biskopen, med ans ledning af Bibelspråket: Srif upp denna dagen, ja rätt denna dagen, talade till dem månget både bjertligt och kraftigt, och att domma af Barnens rörelse fe, outplånligt minnesord. Han tilldelade oc de begge afskedstagande hwar fitt eremplar af Bibeln, att också deruti, till minne, ffrifva upp denna dagen. — Mit de rätt wäl funna göra det egenhändigt, derom wittz nade deras skrifvöcker. — Äfwen fingo de hwar sitt exem plar af Psalmboken, och med afsjungandet af en wers derur slöts denna, både för barnen och de aldre närmwas rande, werkligt högtidliga stund. Barnens uppmärksamhet wid förhöret och den Chris stendomskunskap de derwid ådagalade, äfwensom deras andakt och djupa rörelse wid fången och talet, tala res dan fördelaftigt för Jnrättningen, fom emottog dem, oc kunnige i allt, utom i det onda. De hafwa alle, under behandlingen der, wisat bättring ända derhän att de nu ha goda witsord om fin mandel och fin flit. Och bes handlingen wid Rådy är dock mild. Derom wittna och få deras förnöjda ja glada och lifliga utseende, äfwens som deras werkstäder och trädgärdsfälten derutanföre, wittna om flit och trefnad. Men få är det också en sen: skild man, som med föga hjelp af Staten, åstadkommit hwad fom här finnes. Wal om Ständerna en gång mils le allwarligare behjerta de winkar som sålundå gifwas både utoms och inomlands! Säkerligen skulle, genom ett