Danska Nummerlotteriets 1430 dragn. i Altona: 86 — 50 — 10 — 77 — 56. Siste ättlingen af Pontis de Sainte Helena. Den 18:de October 1800 blef en man, som egde hwad man kallar godt hufwud och lika stort mod, dömd för ätskilliga begångna förbrytelser till 14 års fåt: ningsarbete. Han het Peter Coignard. Fem är Je nare lyckades det honom att fly från sitt fängelse i Tou lon. Pä ett litet franskt fartyg uppnadde han Spanien, och begaf fig till en liten stad t Gatalonien, ywarest han lärde känna en ung flicka, Maria Rosa, som warit i t enst hos en fransk emigrant, Grefwe Pontis de Sanz te Helena, hwilken nyligen aflidic. Hon mar besittning af dennes ringa qwarlåteuskap, hwaribland befanns en del gamla dokumenter. Wid äsynen af dessa pergamentös rullar, bland hwilka äfwen war ett adelsdiplom, uppstod en plötslia tanke hos Coignard, hwilken han och straxt bragte till werkstallighet. Han beslutade nemligen att tillika med Maria Rosa utgifwa sig sor Grefwen och Grefs winnan of Sainte Helena. Såsom grefwe installde han sig först för Mina, hwilfen anmallde honom sasom vf: cer wid ett regemente. Såsom sädan utmarkte han sig mid flera tillfällen och erhöll Alcaniara? och Blademirs orden. Nägra månader forran fransmännen inryckte i Spanien hade Coignard lemnat spanska armeen och bre gifwit sig till Marstalk Soult, hwilken han förewiste fina papper och anhöll om en post. Marslatken fom insäg, att en med Spanien så snoga bekant man fule tunna gor ra honom wig iga tjenster, utnamnde honom derför ful chef för en bataillon. Slutligen inträffade händelserna år 181 1, Coignard begagnade dem för act med fir Mac ria återmwända till Franfrike. Oet första han na ftrate wade efter war att erhälla en andiens hos Ludwig XVI Han erhöll den, konungen emoltog honom sardeles wan ligt, fåfom den siste attling af Grefwe Pontis de Sams te Helena, och bewiljade honom alflt hwad han begärds. Coiqnard förstod att begagna sig af denna konungens gynsamma stämning, men höll också ärligt ur log fonuns gen och ledsagade honom till Gent i de hundrade dagars ne. Efter andra äterkomsten til Paris, blef han entigt konungens uttryckliga önskan utnamd till ormerftes lojinant i d. 27:de legionen, fom mar inqwarterad i Paris; han fick hederslegionens fors, St. Ludwigsorden och, som man försäkrade, skullt ban inom fort utnamnas till adjutant hos Hertigen af Angouleme. Han förde et: furstligt hus, och ingenting fordrades mera i hans lycka. DÅ blef han mid en revy igenkand af en för forone medfånge sran Tue lon, fom het Darius, öwilken eckså siraxt begaf fig tiu den få kallade Görefwens palats, och fade till honom: Jag will icke frörta dig i olycka, jag amnar icke att före råda dig, men du år rik ociy Jag ar fattig, bjelp mig och jag tiger. Den gode Hr Grefwen hade blifwit saker i fin lycka, dehandlade fir gamle kamrat såsom en frack logna re och pästod sig alldeles icke känna honom. Frän dets