———— — —— — Ng Ykannen hade to cffto hus der darw Öo!ll. 3911:7t7 ot. nom en tunn stiljewägg arört ett tyst samtal eme tan vå personer af hofstaten. Det tåta upprepandet af fomus gens namn hade faftat hans uppmarksamhet och) han has oc derföre lyssnat mid wåggen och ganska tydligt hört allt, vad fom talades. Bland de blomsterbuketter, fom samma aflon, enligt en wid hofwet bruklig sed, borde öfwäerlemnas åt tonungen, skulle en wara doppad i ett så fintagtjt, alt tonungen, nar han luktade på denfame ma, straxt stulie nedralia död. Arbctaren hade, genast efter ic han warit witene till derra samtal, gått ifrån fur arbete, för art, sasom han giort, angifwa det kille amnade brotcet. Polijen hade på någon tid, hwad dylika angifninz gar betrapade, blifwit mycket misstrogen. Personen, som angiftwit sammanswarjnengen, säg doc icke ut fom en bes dragare, ja han erbjöd asig till ech med att träda i hå: te, tU dess man blef öfwertygad vm sanningen af hans uUisago. polisministeru tog fördenskull angifwaren med sig till Versailes och hade der ett längt samtal med fonuns 4 gen. Arbetaren blej emetlertid fare i förwar på bögwafz en Om aftonen efter klockan ärta intog Ludwig AV:de : lcende fin plats i salen, för att emottaga hofwets ull ningar, och bredwid honom stod ett praftfullt, rundt mos sattovd, fom republiken Veuedig förut gifwit Ludwig den sore til sstänis. Koönungen tycktes icke det minsta wara oaolig, wexlade fill och med då och då wänliga blickar med Meadame de Pompadour, oc) smcekte med handen sin favoräthund, fom tagit plats wid hans fotter. Ceremonien börjades och konungen emottog den ce ne blomsterbuketten ef er den andre, aut eftersom de öfe werlemnades honom; men lksom för att leka med uns den, hön han bwarje dakett för djurets näsa, hwarefter han lade den på bordet. Jecrdlemnaene af den diplematiska korpsen hade först framturtt fir hyuning; efter den fom de fungliga far miljen, hwuken mid detta tillfalle friwiiligt lemnat dipios materna företradet. Wid fora blomsterbuketten, fom racktes honom, vd) som han afwenledes boll för hunden, foll denne död ued. Meadame de pPempadour bleknade och war vara act sfrrika, men konungen yttrade sakta till dennc; Det är ingen:ting; gör wåld på era länflor oc deh, så godt ni kan, det stackars djuret med er Uadung! Efter ceremoniens slut lat konungen kalla volismi nistern och fade: IAU war rigligt underrattad: i fis Damiens oolk; denna gången blomsterbaketten, och båda brodten härflatue ur ex vå samata kalla! Men jag kan och far icke straffa. Jag förbjuder er att saga några mått och steg til upptäckande ar denna hemlighet. Men den mannen, fom har raddat mig, wu jag le; låt hoc nom komma in till mt! usag bar fört honom med mig; han är bult förlas gen och tlädd i sin wanliga arbetsdrägt Så mocket bättre; arbetsdrägten är folkets hrderas PY 1.. — 14.4 CAA 2 syvÖaffrte IM AA