c, som warlt allmänt omtyckt, men förgäfwesDen nga bustruns likgutighet wackte wål uppmåärtsamhet ock, örundran; men man kande hennes milda natur och os örmåga af ett brott, till hwiälket för öfrigt ingen anledz ing förefanns. Endasi det hade man anmärkt, att hens 108 karakter under det hafwandeskap, hwart hon befann ig, synbarligen förändrat fig och blifwit ytterst nyckfull. väkaren, som ofta befökte henne, war eu gång mys et entragen med fina frågor, om hon alls icke wisste hwad om blifwit af mannen, och slutligen swarade hon bonom rattande: Mag har atit upp honom, säg der. åt Dem om frågas? ÄÅter förgick nägon tid, ty ingen trodde siaturligtwis, hwad bustran sagt. Andtligen såg läfaz en wid ett senare besof i fruns kammare ligga ett ben, om ban igenkande tillhöra ofra andan af ett menskligt jöftben. Han fade ingenting, men angaf saken för AM alden, som genast begaf sig till hustrun och anstallde för: ör med henne. Han förehöl henne art man funnit ect nenniskoben i hennes rum, och sedan hon någon stund ökt allehanda undanflyfter, sade hon slutligen: NÅ wål, ag har attt upp min man; han mar min, han tillhör: e mig, och jag ende saledes rålt att förfoga öfwer hos tom fom mur egendom och fom mig tocktes nyntigast. Jag var atit honom under de tillredningar, fom mest behagat nig. Jag mill berasia aut från början. Sedan jag Minvit hbafmande, fande jag ingen aptit, och jag magras e af synbarligen; men jag tände er oemviståudligt bes ar att äta af min man. Jag fade honom det flera änger, och han log deråt. En afton andtligen, då jag äånyo gaf honom min astandan tillfanna, lade han sig der å wårt bord, Håll fram hufwudet och fade: -Der, Ps wa, om du will slagta mig, få skar tll Om han fram? ade eller ej wet jag icke; jag menade allwarsamt, tog n stor knif och skar i ett drag af honom halsen. Blos det oc) inelfworna grafde jag ner i wår tradgård, sedan skar jag sönder kroppen, twattade stöckena och saltade dem i wår saltealja. Sedan dess har jag atit deraf; det har smakat mig förtrafftigt, jag befann mig wål derz af och tilltog äter i fetma. Jag hoppas forradet slall räcka till min förlossniag.! Akalden korsade fig wid denna gräsliga bekannelse: föttkärilet undersjöktes, och man fann wertligen annu ty fen af den saknade mannen. Hustrun skulle foras ful fangelset; men lakaren menade arr det wore bättre, om man forde henne till hopitalet, då Pepas tillstand wit nade om ett momentant wansinne, samt en likartad fjålse färwirring ej ar sallsynt hos hafwande fruntimmer. AM: strun fördes werkligen till bospitalet, och war derwed temligen likgiltig; men med afsky wisade hon tillbaka alll föda, fom man bjöd henne, och bad enträget, aft man måtte gifwa henne af det, som ännu war awar af hens ned mans fött. As Aska HÅY ohnafiad tindraaectec hafwa t