kännas, och hwilken med sacta tunde styrtas, — 1011 fåfom boende på en aflägsen ort och dessutom hatare ar alla processer, will jag blott för den resp. Allmänbeten hafwa omnämndt, att jag först, genom ofwannamnde Göth. Hand. och Sjof. Tidning inhemtat, att förhållans det med sagde fartyg nu skall wara sådant; men hus ru dermed tillgatt, ar mig obekant, helst jag inför mes derbörande Auktoriteter, i den ordning lag bjuder, bli? wit frikallad från allt wållande till olyckshändelsen, nar den timade och hwad som sedermera der å orten fig tilldragit med wraket, är mig både okändt och lifgile tigt. Calmar d. 7 Okt. 1543. M. Renferdu. Red. wore wisserligen i tillfalle att belysa denna smutsiga (framdeles torde annat epithet utan risque funs na anwändas) sak genom inrymmandet i Tidningen af det på begäran af Kopenhamnska HRåfurans-fompanternes härwarande Agent i laglig wag tillkomna befigtningsuts låtandet, men afhåller fig för närwarande derifrån, för att icke ingripa i gången af bewisningen, men anser sig dock böra nämna, att stämning i dessa dagar kommer att uttagas å Renstrom. (G. H. oS. T.) En insändare i Calmarposten upplyser att det ifrås gawarande fartyget blef af Kapten Renstrom inköpt i norra orterna, hwarifrån han afseglade till Rypssland, der det lyckades honom att få frakt på Frankrike, och under denna resa gick Jris, som bekant är, forloradt mid Wars gö håla. — Detta fartyg hade aldrig anlöpt Calmar och hwarken någon af härwarande Skeppsredare eller afftar dens öfrige innewånare kande saledes detsamma annorles des än till namnet. Westerås d. 12 Okt. Enkan Anna Lars Dotter, fom en längre tid warit sjuk och grubblande, gjorde d. 2 d:s forsök att inbranna fig sjelf och uppbränna sin es gen jemte medarfwingars gärd i Ofta by af Nora Sn. Sedan det öfriga gärdsfolket för en stund aflagsnat fig, pade Anna Lars Dotter stangt sig inne samt derefter af: klädt sig och upptändt eld under en i fammaren beftutes lig sang, fom war med halm underbäddad. Lyckligtwis upptäcktes elden så tidigt, att den kunde släckas innan någon betydligare skada ännu hade inträffat. ö — Till Korreftionusnrättningen å Långholmen hade Konungens Befallningshafwande harstades försandt en yngling som uppgifwit sig wara stum och heter Bror Olof Werner. Genast wid ankomsten anstalldes med los nom förhör, då han afwen uppgaf, att ban under 5 ars tid warit intagen wid Jnstitutet för Döfstumma och Blin: da samt der lärt fig läsa och skrifwa. Detta befanns dock osannt, hwarföre Kommendanten fom misstänkte rät: ta förhållandet med hans stumhet, låt honom förstå, att en operation wore nödwandig för återstallandet af hans talformåga. Läkaren nedtog också fin Jnstrumentläda och framlade instrumenterna i gossens åsyn, förmodande att tillredelserna för operationen och samtalet derom skulle så inwerka på ynglingen, att, i fall han kunde tala, han skulle göra det, men föfangt: han beredde fig till opera: tionens undergående och Lakaren gjorde werkeligen ett,