tt) bel UVI Y)ubC IDMLIO lös SYIJEv 4 ji (4 RETA högt ur wattnet, liksom för att se sig om efter utloppet, hwarefter den med samma utomordentliga fart, som den bade kommit, styrde fin kosa åt Fiskaabugten och derifrån inat Kjösebugten. På detta fått fortfor han en tid bort åt att begifwa fig från den ena wiken till den andra för att söfa ett utlopp, tills han omsider helt och hållet förswann. Hans läte kunde man dock höra ända till kl. 9 på aftonen, då han troligtwis påträffat utloppet tili hafwet genom IVeftergaper. Fortretligt äfwentyr. Madame du Noyer kunde ej skryta af serdeles trohct mor fin Man, men blef litwäl betagen af jalousicandan, då der berättades tens ue att ban tragit uppwaktade ett Fruntimmer, Madas me Boulanger. För att winna närmare upplysning härom, företog hon fig följande. Hon kopte en Vivree klädning, och med den samma förkladd smög bon fig ges nom Fru Boulangers port in på gården, der hon göms de fig I ett stall, och trodde att hon ej af någon blifwit sedd. Kusken hade likwal märks att en främmande ti smygt fig i stallet, och föll strax på den tanken att deus ue ej war allena, utan i förening med en mängd fpltåe bofwar, som förstuckit fig för att, wid tjenlig tid i mört: ret, anfalla husfolket, rofwa och plundra. Forskräckt yn: pade han för förmodan hwarigenom det sällskap, fom då tid afton mar församladt hos Fru Böoulanger, mycket allarmerades. Herr du Royer, iom äfwen betann fig der, tillbojod fig att, i spetsen för ala närwarande manspers foner, anstalla en eftersökning för art upptacka oc gripa spitsbofwarne. Han tog sjelf en bössa, fom war tillhands och bewapnade de öfrige med påkar. Kusken förde nu de tappre Stridsmannen i stallet, der de snart funno den förmente Röfwaren, hwilken de anföllo och pryglade, uns der tillsagelse att han skulle bekänna hwar de öfriga af bundet woro förborgade; och då han harmwid började fris fa och jemra sig samt bönföll om barmhertighet, igenfäns de du Noyer, högst förwånad, sin hustrus röst. Medan ganska tua slagen, war hon nastan utan sansning, och blef På du Noyers föranstaltande, buren i en wagn och hemford. (Th.) — En swensk bvondgumma, hwars son skulle tmöns stras till allmänna bewaringen, yttrade helt förnöjd, då lan skulle begifwa fig från hemmet: Gud an troste den pryssen, om der nu blir krig, — för waran Jerker, fom är få förfaseligt argsint. Ru har H:r M. öfwergifwit Mamsell K. — få fe, om hon cj hanger fig i förtwiflan! yterade nagon ti H:r W. — Jo, på en annan, genmälte W. — En fattig Enka klagade i sin nod för Fursten och bad om pension. IA fer rå braut, sade han, fåjag tan ide tro ni lider få mycken nöd. — Det är ej acc ratta fig efter, återtog enfan, det går wal ingen nön på Ers höghet, och ändå ser Ers Höghet miseradel ur. (Fl. PI Stockholms Kurs d. 10 Okt.