fapten Put. Å: MWmarjchanda. Den stora HafssOrmen, Gbrifttanfandepoften för d. 22 Sept. meddelar föl jande berättelse om en ny apparition af detta bhafåmids under, hwars tihwaro stadse utgjort ett trärofrd mellan naturforskarne, af hwilka de fleste förneka dess existens: Nag, tillika med 4 eller 5 andsea fiskare, befunno oss förl. Wåndags eftermiddag (d. 18 d:s) kl. mellan 3 och 4 på Byfjorden, i närheten af Uglandsbugten, fyås selsatte dels med aLt utsatta åltinor (Aaletetner) dels med att fiska, Då wi på afständ fornummo en underlig susning i wattnet och thaliga toner, fom allt mer och mer närmade fig oss och tilltogo i styrka. J början trods de jag, att det war ett fort ångfartyg, fom nalkades; men fnart kommo wi under fund med, att det måste was ra något helt annat, alldenstund ljudet fmåningom blef wida starkare än det, iom ect ångfartyg under sin frame fart afgifwer. Plötsligt mwarfeblef jag ett utomordentligt långt, swart föremål ute i fjorden, hwilket med en pils haslighet närmade fig oss. PÅ mitt spörjsmal till en gam mal sjöman, fom befann fig i en af de andra batarne, öhwad det kunde wara för flag, jom fyntes ute på fjore den, swarade han med ett forskrackelsens utrop: MED re Gud, det år en hafgsorm! Satt i land ywarpå ban kappade dragglinan och söskte af alla frars ter att nå landet, hwilket föredöme följdes af mig och alla de öfriga fiskrarne. Emedlertid narmade sig ormen allt mer och mer och upphann inom fort den jura baten, i hwilken befunno fig 2 man. De öfriga båtarne hade under tiden dels bunnit i land, dels kastat fig bakom ett stort skär i närheten af landet. Jbland desje befann jag mig Widundret styrde med en förfärlig fart fin kosa mot landet förbi den eftersta bären, hwars manstap fas stat fig framstupa i densamma, och passerade mig pa ert par famnars afstånd. Då det kom till landet wille der wånda om; men stötte i detsamma på grund, få art jag fick god tid att betrakta detsamma. Dess storlet war, hwad jag kunde tycka, mellan twåhundra och trähandra fot, och tjockleken, nägra famnar nedanför hufwudct, som det största fastage. Sjelfwa hufwudet war, I forbållans de till kroppens storlek, litet, i form af ett wantigt orms hufwud, men ögonen utomordentligt stora, efter hwad Jag funde tycka, fom en hattkulle, och lyfte med en start, na stan bländande glans. Et: stycke nedanför hufwudet res ste fig en hög fena eller buske, hwilken sag ut som en häfte mahn och hängde flera fort ned öfwer djurets kropp, som hade en i swart stötande stålblå färg, och tyvufen fl grade fig i otaliga bugter på hafsytan. Då widundret