ti för den tid hon will der qwarblifwa och derifrån far bon till Götheborg. — För några dagar sedau svpelades å4 Hedvig eller Slagtingen från RewYork ett stycke som går i den seriösa tonarten. Publiken satt tyst och fafts modigt och hörde beskedligt på; omsider i sista scenen, då pjesens älskande par efter fem akters bekymmer Iyc: kades att nå målet för fina önskningar och Pappa lade fina wälsignande händer på deras hufwuden, hördes en: deltagande röjt från öfra radens loger ljudligt och fjmäfz tande utropa: Se få jal — Publiken mottog detta: känslouttryck med de mest lifliga applåder och hurrade så att aktörerne sjelfwe började wisa glada ansiaten och9 pjesens slut fick den muntraste wändning. Det war nems ligen en beskedlig bondgumma, fom warit inne på marts naden och nu på qwällen gått upp på komedien, der hon deltog få ifrigt i pjesens handling, att hon slutligen wid def katastrof icke kunde hålla inne med fina kanslor. Då (Gumman wid publikens bifall waknade ur sina fantasier och märkte fig wara föremål för allas satiriska blickar, skyndade hon fig hufwudstupa vå dörren och åtföljdes ters wid af publikens hurrarop och ideliga upprepade fe få ja. — Wid lossning af lasten å en från Götheborg bits kommen båt, innehållande hufwudsakligen spikkistor, tyds te Uppsyningsmannen Lindncdt fig förmärka, att en del utaf dessa wid upphissningen behandlades såsom ewanligt lätta, och wid anstalld undersokning utröntes att fer fis stor innehöllo manufaktarwaror, hwilka togos i bislag, nen någon wärdering har annu ej försiggått. (Me. A.) — MV — —— vå