af honom utrymme för werksamhet efter hans förmåga, öch ej lemnade honom lägenhet att genom ett dugligt ars ete förtjena sin bergning. Men deremot den, som icke skyr arbete och har hjerz ka i fin barm för det gamla Swerige samt wit dess wåls ard och trefnad, han har der tillrackligt fält för fin mwerfs Jamhet. Känner han inom fig en lefwande kallelse, ett ure behof af, att beframja upplysning och bildning, så widt det i hang förmåga står, hwar skall han då Fun na finna ett wackrare, ert intressantare föremål för mi stenstaplig iswer än det landthushallningen erbjuder — Kan han med inre warme bibringa den mindre upplyste och föga bemedlade bonden kunskaper, hwilka arv nyttiga fför honom i hang näring, fan han genom jemförandet gf ersarenhetsrön, och genem utletandet af lagar ur dess ssa jemforelser gifwa både honom och hans yrte en högre Ayftning, vå har han på fin plats i samhallet warit en swärdig son åt sitt fosterland. Sm en hwar i sin stad lifligt och med oegennyttig kärlek arbetar derpå, att med lära och föredöme på den rationella landthushållningens bana föregå fina grannar och wänner, få skall landtbruket snart ej endast utgöra ett medel för winnande af industrielt walstånd, utan äfz wen blifwa en naring för de intellectuella behofwen, och sämedelst i sjelfwa werfet både älskligt och Alffadt. Men om detta herrliga och för der allmanna wigs tiga mål skall funna uppnås, få äro dertill af nöden frarrs full beslutsamhet och framför allt eninghet i handling, ty om något fort och allmant nyttigt skall funna åltadtome mas, få fordras dertill enig sammanwerfan af fleras förenade krafter, fom äro lifligt befja Hade af samma sköna idse, i motsatt fal blir Det ådlaste och ihärdigaste bemodande blott ett enstaka före sök, fom är fom den ropandes röst i öcknen; om derföre inom hwarje socken eller härad bildade sig föreningar af mera upplysta och för allt ädelt och sannt nitälskande landtmän, hwilka hade till föremål, att inom sina distrikter ej allenast befrämja mera tidsenliga insigter i landthushållningen, utan afwen att med räd doc) dåd gå tillhanda och uppmuntra den liknöjde och oc tunnige åkerbrukaren, sa skulle snart få wal andelig fom nateriell rikedom kring fosterlandet sprida allmän mil: signelse och trefnad i stället för den mu herrstande hågs löghet och okunnighet med dermed förenad fattigdom och obelåtenhet. ö mwarjehanda. ( nfANnNAt Y —