ÄÅ—a— — — —O:vA— — — ALL — —pf — — H—— Rn —k—— — — ä—. U—dä —— 0p, llOccc — ÄmwA a222 — År GtddbJsdL ott, Vil) VIULJE 1vurd Hos Gud, fom ingen fröjd will spara. —h — — shwarjehanda. Giftas eller dö. Förra sommaren befann sig i Spaa en rik man från Britgge Herr von B., fom war en ifrig jagt och fruns timmerewan. En dag fom han med vössan på axeln till en rik bonde, hwars wackra dotter föreföll honom färder les täck. Han förnyade besöket och bonden fade ingens ting; han war ytterst artig, men den gamle tycktes ej bry sig derom. Men grannarne började komma fram med några bitande anmärkningar och derpå tycktes gubz ben blifwa uppmärksam. En dag Då han mar enfam med Herr v. B. och fin dotter, stod han hastigt upp och fade till främlingen. Ni har nu länge nog gjort era beföf här för min dotters blå ögon; detta måste upphös ra . .. Jag ger er min dotter och giftermålskontraktet stall genast underteduag. Herr von B. betraktade bonz den helt förwånad, som utan widare krus fattade sin gästs bössa, lade an vå honom od) fortfor: Stadsherrarne hafwa helt egna åsigter. Ni har nu gjort min dotter till ett allmänt talämne och tänker derefter öfwergifwa henz ne. — Men för få godt töp flipper ni ej. Hår är gif termålskontraktet, och om ni ej genast skrifwer under det, få skjuter jag ner ev på timmen. — Herr von B. skref under, då han ej hade någon annan utväg, och fom man denna sommar i Spana berättat, blef detta på få eget sätt knutna aktenskap ett bland de lyckligaste. (Allgem. Mod. Zeit.) En Spel-Anekdot. Wid den tidpunkt då Wiener-Congreben afflöts, bes faun fig i ÖOfterrifes hufwudstad, bland många andra 0 riginella menniskor, afwen en wiss OBearn fom ansågs för den skickligaste och aldste spelare i Europa. Spel hade alltid warit hans hufwudsakligaste sysselsättning, hwarpa han hade lefwat och ännu lefde; också berättade han en mangd intressanta anekdoter ur sitt spellif och bland andra följande: ssertigen af H. hade länge önskat ipela med mig, och jag låt ej bedja mig mycket, för att lemna honom till fälle dertill. Han walde Piquet. Wi började om aftos nen kl. 9, och andra morgonen då tolen git upp, hade jag wunnit mera af honom, än hans far förmärfmat sasom Generalguvernör i Jndien. Dä fade Hertigen till mig: Jag twiflar på att jag fan betala allt hwad jag förlorat till Er, men jag will skicka min intendent, fom skall räfna öfwer min förlust, och sedermera på Er trans porta besittningsdokumenterna till mina gods. Rita: lar fom en man af ära, swarade jag, men aldrig skall man om mig funna fäga, att jag bragt innehafwaren till ett af Englands skönaste namn, till tiggarstaswen. På det jag emellertid ej må hafwa suttit här hela natten och spelat förgäfwes, så tillåt, att jag låter hitkalla en prest och en notarie. För presten måste ni swära att ald cig — a Ä , D —. —