I Fredrik f. 1808, Oldenburgiska huset bar genom fir ensidiga politi Konungarike och 7 provinser, i hwilka för närwarande ft e) Waldes, twertemot KalmarUnion, fört af Danmark och mäste i fin handfästning, i Hadersleben d. 1 Sept. 1445, förklara Dans nemark för ett walrike, bwilfet hade den friaste rätt efter hans död att efter behag wälja fig en Konung. — Cyristian hyllades mid fund på Sliparesbacten eller Lybershög, norr om staden, då Arkebiskop Ture räckte Konungen riksfanan. — Jnkallad til Kos nung i Swerige af landets store — men afsatt, då han, liksom de öfrige Unionszfonungarne, mille undertrycka Swerigces urgamla fris het. Christian med fin Riddarezhär blef i grund slagen wid Brun: keberg af Sten Sture och Sweriges allmoge. — Här Danskarne besinnade sin makt, sin tapperhet och fördelaktiga ställning, kunde de ingalunda begripa, huru Swenskarne kunnat feänrycka dem fe: gren. Det widstepliga folket fade, att det hade skett genom troll konster; men Christian, som swurit wid Guds fem sår, att han ide gjort fig få mycken möda och kostnad för att äterwånda med oförrättade ärender, wägade aldrig mera angripa Sten Sture och de Swenska bönderna. f) UnionssFonung. Wid sitt intåg i Stockholm frågade Johan om det wore wäl dukadt på flottet, hwartill Sten Sture swarade, pckande på Biskoparna bakom Konungen: det weta de bäst, som stå bakom eders Näde, ty de hafwa detta bäde bakat och bryggt. Till Sten Sture fade Johan: J hafwen, Herr Sten, lemnat mig ett ondt Testamente; ty bönderna, fom Gud hafwer skapat till trä lar, dem hafwen J gjort till Herrar När Johan började att regera egenmäktigt, bådo Herrarne Hr Sten om hjelp, hwarefter Johan afsattes af Sten Sture och allmogen. fp. Äfsattes i Swerige af Gustaf Wasa och Sweriges allmoge. 9, Mäste enligt fin handfästning till Adeln och Presterstapet, låta uppbränna Christian II:s förträffliga lagbok, såsom warande frad: lig och stridande mot goda feder. De Danfta bönderna försattes