notständ, då allt hopp att fe för man återwanda for tune ie war ute, beslöt hon att följa den officer, i hwars bes ydd hon mar lemnad. — Med honom delade hon alla ct fasanswarda återtågets mödor och faror; men dens ta gemensamhet knot emcllan dem ett band, som ej mer stod att upplösa. Officeren förde henne till hennes mos er i Werona, och härifrån uppbjöd hon allt för att få underrättelser om fin mans Öde. Ett år förgick utan att hennes bemödanden harutinz nan krontes med framgång, och Officeren wågade nu nämna den karlek, han hyste till sin olyckskamrat. Da ännu ett är tilländagatt under fåsanga forskningar efter den förswunne, och frun öfwergifwit allt hopp att årers se honom, räckte hon raddaren sin land. Detta nya aktenskap war 1 högsta grad lyckligt, och den unga frun hade widare ingen önskan ouppfylld fee dan hon skänkt för make en fon. En dag stadnade helt oförmodadt en pestwagn utanför det hus, som den unga frun bebodde, och don såg en person stiga ur, som med möda höll sig uppratt, och wid hwars anblick en kallswett framkom på hennes panna, ty on igenkande sin forsta man. Marie, fade han, innan jag fom bit, har jag skaffat mig de noggrannaste underrattelser; jag wet att du ingenting försummat för att få spaning om mit öde; jag känner afwen det adla uppförandet af den man, wid bwilken du nu är fastad. Jag finner det lofwärdt att du med din hand och ditt bjerta belönat hans uppoffring för dig, men tillåt mig en allwarlig fråga, hwars swar oryggligt skall besluta öfwer wärt ode. sr du lycklig Marie? Tårar sköljde bennes finder, och under jnyfts ningar swarade hon: Jag har alskat dig af hela mitt hjerta, huru fan du begära att jag tillstär att jag ar lycklig med en annan? Skona mig från Detta swar, Ipar ra dig den sorg du deröfwer måste kanna. Ett annat skall åfwen urskulda mig, den ljufwaste tansla, som qmins nans hjerta är mäktigt: jag är mor och alstar mitt barn mera än något. Den långe förswunne, men hastigt år terkomne, swarade härpå: Jag fogar mig i mitt öde och skall weta fullkomna offret för act ej störa dur när warande lycka; länge har jag ansett dig dod och will nu söka insöfwa mig i den föreställningen, att det werkligen år få. Jag är dessutom redan få förtrolig med olyckan, att ett nytt missöde ej mera fan öfwerraska mig. J more gon när dagen randas reser Jag för att aldrig äterfe dig. Han berättade derpå för den gråtande qwinnan fis na sorgliga öden och skildrade den händelse, fom åtskiljde dem wid bryggan ofwer Beresina, sin olyckliga fången: fan och slutligen befrielsen och återkomsten. Andra das gen, innan ännu husets inwänare uppstigit, war wagnen med den resande förswunnen och på wäg iill Frankrike. Marias andre make fann wid sin hemkomst henne djupt skakad, och en lång tid förgick, innan hon lugnades från sin häftiga oro. (SalmarPoiten.) Paketbåtfarten. under loppet af nästkommande wecka kommer Paketbätfarten, —— — — ——