SÅnsändt.) Mitt Ultimatum. Då skolmästaren Scanderberg enligt S. Åsbo Har rade Ratts Ransafningsprotocoll. för d. 11 Febr. 1831 (wide Skånska Corresp. Å:o 8 för detta år) tillwi at v. Pastor Schlyter delaktigheten i ett mord med dessa märte liga orden: Du, Schlyt er, Ar egentliga or Ddjas fen till merdet, — och detta tillmäle, det ryswär: daste af alla och uttryckt t bestamda ordalag, hwarken blifwit aterkalladt, ej heller wederlagdt, fastan offentlig: gjordt, så anser jag Det wara under mm wardighet att inläta mig i nägot widare swaromal med en ja gualgt cerad person, intill dess v. Pastorn antingen nöjaktigt förklarar anledningen till ett sadant tillmale eller ocf fos fer och erhåller upprattelse af angifwaren. Salange intetdera sket:, anser jag v. Pastor Schlyter böra hans föras under ou sadan kategori bland menniskor, att han fan få skrifwa och tala hwad han behagar, utan att dos ra bewärdigas med något swar. — Jag ar sor ofrigt derom fullt och fart öfwertygad, att war och en rate wis domare — (och andra domare respecterar jag ej) wet att skilja mellan v. Pastor Schlyter och mig, och att v. Pastorn är få litet trodd och få uta ansedd I allmane na opinioncn, att v. Pastorns yttranden om mig allas intet inwerka på upplpstas och waltankande menniskors öfwertygelse, aldraminst på deras, som ratt kanna mig och döomma opartiskt. Ma de öfriga behålla sin öfver ygelse för fig sjelfwa, de må heta Domare, vänsman eller Quodlibet. De många hedrande bewis, som jag har att förewisa, met hwilka v. Pastorn har ej ett enda mote hvarande, hoja mig wida öfwer T. Cclyters poblattis ga invectifwer — förofrigt, hwem ser ej af den inforda ittitlon, att v. Pastorn qawaljes jemmerligen af en oren sande? — ech wet icke v. Pastorn, att med sadana mens riskor bör man fig icke befalta, intil dess de hunait blfs va rena och fria? Fastän v. Pesern gifwit skälig anledning till åtal uligt gållande Tryckfrihetsförordning, bör jag ju icke, med anledning af v. Pastorns eget yttrande, begära upp: ättelse ar en få dålig mennifa? Bat wore, att flagsna dylifa — ja — om jag finge försanda v. Pas storn jemte öfriga Consorter dit jag menar så skulle har nart bli frid i landet — men då sädant annu ej fun iat ske, hwad under att ordspråket beklagligtwis bejans ats: Når man bland ulfwar är, man måst med lfwar tjuta. W. Karup d 29 Jnni 1843. Garl Chr. Eberstein. W—— —— Stockholms Kurs d. 4 Suli. London 12: 12, 90 d. d. — Hamburg 129, 67 d. d.; 1281 125., 90 d. d. — Paris 233, 60 d. d.; 222, 90 dv d. — S:t. etetsburg 911, 91 a 913, 30 d. d. — Berlin so, a wista Stockholms Borspriser d. 4 Juli. Pwete, pr tunna, 183 4 19 Rdr, Råg 13 Rdr, Korn 91 Rdr, afra 6! Rodr Rränwin vr fonna LO EF Alle van