LA TRA OEM OST Me TEE HT fande blidare waderlek skall jmältas och befordra meg es: tationen. (H. P) Ma lmö d. I Juli. Wid Ulmarknaden harstädes: sistliden gårdag inkom till forsaljning omkring 300,000 skålpund ull, fom betaltes med I Rör 12 sk. a 2 Rdr Ågd skålpundet. Med undantag af ett par sass, war hes la partiet försåldt i går eftermiddag. Antalet af föpas re war något större an de nastföregående åren och uppe gick denna gången till 4; den femte, en Danst Klädesfas brikör, intraffade för sent i går eftermiddag för att uns na afsluta någon affär. Storsta partiet ull, som anländt till marknaden, war från Börringe och uppgick till 7598 frålpund. — Redan Midsommarsafton hade här hwarje fotterii sina stekar, stintor, bringor, rökta larar, bakelser, glas och buteljer samt den storste faffeskitteln i god ordning. På morgonen Weidsommarodagen begaf man sig åt lans det. De flesta och afwen rot togo wägen år Grefwe Thotts wackra egendom Skabersjö, der man ämnade jspisa mids dag i det gröna, men som regn kom i förslaget, kröp man under taf, jolrade, är och drack. Under tiden uppz klarnade luften, då sallsrapet företog en promenad I pars : ken och trädgården, medan kaffet kokades. Efter intas: ger kaffe, skedde behörig inpackning af provianten, och då wanligtwis ortens innewanare, fom Midfommarsdar : gen aro ute, för att roga fig, samlas på e. m. i Torups skog, der egaren Baron Coyet lårit anlägga twenne dange : banor, så företogs resan dir. Man såg derstådes mens niskor samlade som pa en marknad, sakerligen 2000 pers soner; och musiken samt dansen war i full gång. På dessa dansbanor aro det ortens Jungfrur, fom spela förs namsta rollen, od) hwarje karl, fom för en sådan flicka gör, som Oausken fager, haneben (spratter förd, råkar wanligtwis sin sköna der hwarje sondag under sommarn och swänger om med henne. Ett lika förhållande råder inom ortens bondfolk. Äfwen i Torups, skogen inträffade midt under dansnojet ett stridt regn, fom afbröt glädjen, och en och hwar tröp i stjul under de stora bokarna, som omgifwa dansbanan, dock fröjdade sig alla öfwer regnet i hopp om bättre tider. Meusikanterna, fom futs to i en öfwertackt lartare, woro med deras violiner och klarinetter i godt behåll; och då deras inkomster för äs vet till en stor del bero af en frodig gröda, så spelade de i glädjen öfwer goda utsigter slutligen upp en wals, churu regnet fortfor. Efter något besinnande såg man en kavaljer med en pen Jungfru inträda på banan och började walsa. Lange woro de, de enda dansande innan andra paret inkom, men dermed war signalen gif men, och dansbanorna fylldes i hast. Wattnet ftrömmas de på banorna, ech det sag ut, som dansen war anställd i sjön och 3 a fyra personer swängde om under paras plyer, hwilket allt gjorde mycken munterhet bland åffås darne. Då första mwartenawalfen war slutad, woro de dansande så wåta de kunde blifwa, och damerna sågo ut som de woro nyss uppdragne ur hafwet: och på det de ef skulle förkyla fia, få dansades, med korta uppehåll pe