Å äxsr WMwarjehanda. Medel mot Somnsjuta. Mot slutet af förlis en sommar gifte fig en wiss Hr M... med en lifa ön som rik flicka. Det unga paret framlefde de första jorton dagarne efter brolloppet i största sallhet, men ders fter förmörkades den aktenskapliga himmelen, ty den uns a frun började blifwa opasslig. Hon syönk cfvrmodadr Ken djup, dödlik sömn, hwarifrån intet kunde wacka ens se. Man sande derföre genast bud efter läkaren, en hanska skicklig ung man, fom war intim wan i huset: an förklarade den unga frun wara utom all fara, ehus hu sömnsjukan möjligen kunde racka sju eller ätta dagar, inder hwilken tid inga medikamenter borde anwändas, emedan en ostörd ro och djup tystnad woro de bästa mede en till den unga sömnsjuka fruns återstallande. Den förtwiflade mannen borjade fatta någon trost, han ly5s nade noga till fin wans föreskrifter, och på det att hans embetåmannasåltgganden icke skulle komma att lida dertie genom att han sjelf blef sjukwaktare, antog han en fjufs ssköterska, fom lakaren rekommenderade. Blott någon gång smög han sig på tå in utt det, efter lakarens före: skrift, temligen mörka rummet, och fann sin hustru alltid ligga uti djupaste somn. — Det efter åtta dagar lonvas de uppwaknandet intraffade andtligen till allas outjägs tiga glädje, men — tywarr — efter fjorten dagar fom nade frun återigen på ett par dagar, och få forifor dens sna sjukdom en tid, och mannen började slutligen wänja sig derwid; men ett af dessa anfall warade likwal alt: för länge, och den beklaganswarde Herr M. .. hade sjelf flutligen ingen ro. Läkaren, fom någon gång bejofs te den sjuka, ansag ganska nödwandigt, att hand män borde skaffa sig alla förströelser, så framt han ej wille afz wen komma på sjuksangen; han gick derföre en afton på operan, den han annars aldrig besokte — men ej den sköna musiken, ej den nya för första gången gifna opecs ran fängslade hang sinnen: hans oroliga blickar irrade omkring lograderne, och — o, himmel! — hwad fick han se! sin, som han trodde, demma i djup somn liggande hustru, på det skönaste prydd, i förtroligt samtat med fin unge, sköne läkare! J hans brost rasade en vulkan, han skyndade ut, ilade hem med pilens hastighet för att se — en warbild i fin hustrus fång. — Wid närmare efterfors skande fann han bakom sangen i Alkoven en hemlig dörr, fom, han förut aldrig blifwit warse. — Sjukwakterskan ansåg rådligast att, medan tillfälle dertill gafs, taga flyf: ten. — Domstolen år nu i begrepp att fälla utslag of wer den sköna sjusofwerskan och hennes alltför ömme lås A4