Och utt GEkbeckslunden Nu blommar sydlänsk wär, Den gamla Kä mpahällen Will hälsa med sin röst, Fast huggen ut af fjellen Bor hjerta i hans bröst. Wär till! blif stark! och tiden Ej grusa skall ditt Hopp, Då hoppets dag är liden Fullbordans vinner opp. grid på din Ö, den fröna, Och trefnad utan tall Si Stenen i det gröna Dig hälsar från fin dal. ensvaret herpaa var folgende: Tak for dit Ord, du Gamle, Du Steen i gronne Dal! Ja Haabets Alfer samle Sig trindtom uden Tal; J Luft, paa Mark de fvxrme, Pas Hav frå Kyst til Kyst, ÖOg hvorhen de fig nerme, Der aander Frihedslyst. Du Fjeldets gamle Broder Staacr hist saa frerE i Nord, Men bi kun, Danamoder Faaer nok sin Lille stor; Oa srkall han ogsaa reve Et mandiastrufet Skjag, Hans Skuldre blive brede, Og stark hang Ärm og Lag. Jeg boer i Bögeskygger, Hvor Nattergale slaae; Blandt Klipperne du bygger, Hvor tavse Graner staae; Men under Nordens Aften Er dog vort felles Hjem, Bejlegtet voxer Kraften Paa Bjerg og Slette frem. Dig Broderhilsen sendes Dien af Haabets Steen Saa det maa sees och kjendes, At Nordens Aand er en. Held over Borg og Hytte Paa Sveas frie Jord! Og Venskab sammenknytte De ltvende Folk i Nord! Festmaaltidet holdtes ogsaa iaar fra den faakaldte ets Steen en Tale af Gand. Lassen oc derpaa nmerr. Drewsen. — Den Mongde Telte, der vas etfte langs i Bangen, afgave kuns en maadelig Bes e mod den nedstrommende Regn, men destomere förs Menneskevrimlen i Festsalonen, hvor Dands og rhed herskede indtil den tidlige Morgen. Et smukt rkeri gjorde en vakker afverling i Forlyftelferne. Norrige. rammen d. 23 Maj. Der andra härifrån i år erade passagerarefartyg, Barkskeppet Johanne a eRQd—N A O AfrAA YA VE Aru —