e Afstrdsord till Malms feeling af Skänska Na tionen, den 20 Maj IS4Å3, of N. Lilja ev J nåra 13 decennium har j jag räknat mig som medlem af Sanz ffa nationen och är ibland de fa, som ännu äro qwar från Malmö afdelninas begynnelse. Det maste derföre wara smär rtsamt att följas. från ett samhålle, hwarest jag ej blott erhallit bildni ing, utan äfwenA tillbragt manga fröna och aförgätliga stunder bland wänner och fame rater, hwaraf en for del wisserligen äro spridda i statens etter Eyre: kans tjenst at olika tratter af fäderneslandet, men hw araf dock måns gen ännu finnes qwar i Lundagardens älskade lunder. Skanska fam hället har under denna tiden äfwenledes haft sina omwerlanre öden Frihetens träd, fom nu atminstone till en del, utsträcker fina grinz: skande grenar äfwen öfver folket, war under de flydda dagarna enN-I dast ett swalkande frygd för denna jordens pädis, som gripit det till fig, som ensamme bemäktigat sig dess höjder. och först genom strid maste folket bekämpa sig en plats under den krona, fom det viga, ljuset bestralar och från hwilken sangen lyfter fin winge mot det fria landet, dit allt ädelt och skönt blickar upp fran jorden och dit allt det? oförgängliga aterwänder. Stanska Nationen har i denna sista tiden ocksa intagit fin plats bland de frihetskämpandes leder. Den hade: wisserligen fin konstitution, men det låg ännu mörker vå djupet, oc) ingen den spar. tidens ljusbringande ande hade hittills swäfwat Of mer wattnet. Litksom folket I Katholicis: nens tidchwarf fördjäds att: läsa Guds ord, kistkcmsia inspisa 3 genom presterna, få war det ens ligt nationens gamla stadgar juniorer förbjudet att tala på nationgs FK möten utan endast genom den tolk, fom bar namn af Senior juniorum. Ywad under da om der äfwen inom ynglingaskaran wexte min: gar på den nya tidens örn och om frihetens eld gick segrande genom Carolinas leder från fäderneslandets sunnanskog. Mycket aterstat wäl änau, om också grundwalen är lagd. Det: gläder mig dock, och det måste glädja enhwar, som har sinne för det fria ljuset och för onstens och wetenskapens sjelfständiga sträfwan, att: hafwa upplefwat den dag, da studenten lärt atr inse sin rätt och att! cj, genom ett alltför lungt utsträckt förmy ndarevålde, wilja alltj mtis gälla för omyndting caller öfwermaga. Med dessa minnen, och jag stulle gerna säga, med ej obetydliaa fö Åtoprnidenr pa framtiden, må! ite det för mig och för hwarje warm wän af det sanna studentlifwet. wara en saknad att skiljas härifrån. Betrakta wi andra förhållanden, få är det ej mängen obckant, hurusom partisiane och I följd devaf måDända ej alltid rena och på rätt och sanning grundade motiver, om ite jyst afgjort någon af dar gens frågor, atminstone bestämt eler fött att framtid, och huru ett för all werklig och dastant kryperisostem äfven hör till ett af de koppel, om skalla öfset berg och dalar. Att detta dagens onda äfwen sträcet fin hand öfwer oss och genom fitt widrörande förtorkat mangen den seönaste och warma: ärlighet widrigt ste af ÄAA förhoppning i sin bästa ktomninqstid, derpä torde åtftilliga, teml. bekanta fatta funna anföras. Aroctaren, heter det, är fin lön wärd, och man skulle funna tiskagga, att äfwen det: ädla, det allwarliga sträfwandet är wärd fin belöning. Sjelfwa den x) Wid en för honom af samma afdelning an ställd fest, då han derjemte med Pingstferiernas början lemnar sin befattning som: k nämde afdelninas Gurator. bestämma iandividerss