köpmän ingå ett bolag; derefter bestammes den sörsta basta dag till den kyrkliga ceremonien. De uarmaste ans förwandrerna och 3 wittnen inbjudas en afton, och som jag stod I nära förhållande till 3—s handelshus, blef jag anmodad wara wittne mid def jysters bröllop. Jag trods de att efter ett få cerementöst förlofningstillstånd skalle nu följa en den allrahögtidligaste akt, och jag rättade mig derefter. Jklädd högtidsdrägt begaf jag mig till bröllopshuset; men der mårkte Jag mart huru jag bidras git mig. Allt war i den alldagliga ordningen; på fens toret det wanliga werksamma affarewasendet; handels packor transporterades in och ut; på trapporna woro hwarken blommor eller löfprydnader, men mål baftmat: tor och segelgarn. Jag möttes mid ankomsten af brus dens broder, i bwars hus brolloppet hölls, just då han, med pennan baiom örat, gaf de fluthga anwisningarne tiil en Adricro emulåsnedrifwarc), fom till trandportes rande mettagit en angelägen laddning. Naågra damer fann jag alldeles icke; herrarna tlommo och gingo i dee ras hwardagskläder, nastan mindre högtidliga, än fallet vanligen är i Spanien; endast brudgummen war iklädd en swart rock. Kleckan war redan nio på aftonen och -rummet war temligen mörkt, men mar raknade på det öorrliga månskenet, fom också ej länge lit wanta på sig, å att wi alla med cigarrer i munnen begåfwo oss ut på alfongen. Brudgummen war en Ofwerste, en stätlig igur med eldig blick, stor, stark och alla hans rörelser vittnade om kraft; un tog han sig dock mindre wäl ut fin allranymodigaste rock; men huru präftig slulle han j framte fig i den spanska nationaldrägten eller i sin kniform. Wi fördrefwo tiden gansta muntert och af når on högtidlig sinnesstämning marktes ej ringaste tecken. sag saknade brudens yngre broder, som ej syntes. Jag frerfrägade honom, men man kunde ej gifwa mig något esked om honom och Jag förmodade art han måhända mnade tillstalla någon öfwerraskning. — Ah, han är isst på fpeftakler, anmärkte någon. — Ja han är på efraflet, swarade en annan, Mmånne ban snart återse miner 27 — Nej, swarade bruden, i afton uppför 8 hans favoritstycke, och då går han ej derifrån förr Rh det är alldeles slut; isynnerhet arian —2 — UA föll brudgummen, hwilken herrlig aria, och huru den lla Peppa sjunger den med fin silfwerstamma; man fan i alldeles förtjuft! — Mig föreföll det, fom om både ud och brudgumme i afton hellre skulle önskat wara operan an wid wigseln; och andock war det ej något teuskap, fom afslöts af konveniens. Jag tror twärte t ett det skall blifwa en ganska lycklig förening. Sedan tå och något konfekt war kringbjudet, såg sets herre på klockan och yttrade, att det nu torde mar tid att efterskicka den andlige; denna kom snart. See n pappersaffärerna och underskrifterna woro färdiga, ädde de förlofwade tillsamman och presten ställde sig samför dem. Man torde ej begära att jag stall återse fwa innchället af det tal han höll, helst fom just ingen — ites deråt egna någon uppmärksamhet, allraminst brune —