Några Asfsskedsord till MARIE URSELL vid hennes dödssäng Påskdagsmorgon 1843. Det dagas allaredan — gläds Mari! alt nu den länga natten är förbi, gläds, att den sol, som aldrig mer går neder, nu sina strålar öfeer grafoen breder, Han, som uppståndelsen och lifvet är, en salig morgonhälsning tll dig bär; fall i hans armar, slut dig till hans hjerta, och du skall ej mer känna dödens smärta. Se, hur det ljusnar nu der bort om skyn liksom en bindel fallit från din syn; det blir så skönt till slut, head intet öga på jorden säg, du ser der i det höga, Liksom ett hastigt förbisegladt land, fäfrscinne jorden bortom tidens rand! Du skyndar till en sfer, der bröstet andas en himmelsk luft, som ej med töcken blandas. Snart stär Ramlösa-lunden åter grön, och källan sorlar lika frisk och skön; då syns du icke mer der bland oss vandra, men i en park, längt skönare än andra. Ej mer med oss, som förr, du dricka skall der ur den närbelägna källans scall, men fjerran borta ur en bättre källa, der hälsa, lif och salighet uppcvälla. FarNcil, Hari! skiljsmiisgan är väl svår, och alltid bitter är ju saknans tär; men om vi kunde lösa dödens gåta, så väl som du, oi skulle ej mer gråta. Carl Chr. Eberstein. YMwarjehanda. Ny patenterad Jagtsadel, uppfunnen af Peter Laurie. Wi höra, berättar Engelska blas Globe, att Sir Peter Laurie, på det att Lord Brougs — —— — U— - -- .nnnnn—