C . — —, — C ne UL 9 Ä . Nörsta Sändagen csier Påsk predika: I Högmägan, S. M. Adj. Wadstein. J Aftonsangen, Stadskomm. Rundsström. , Jnländskt Nytt. Stockholm d. 13 April Under d. 27 sistl. Mars av Kongl. Weaj:t i nåder utnämnt, wid Kronprinsens aufarsNRegemente, till Understöjtnant Fanjunkaren C. A. ). Rosencrantz. Genom utfärdad kungörelse af d. 8 d:s, har Kongl. Maj:t i nåder förordnat, att utförselstullen a stångjern från nämnde dag till innewarande års slut stall node särtas till 4 sk. b:co pr Skeppund, och att Vande och olattjern, plåtar, spik samt allt annat Manufaktur ech Handtwerlssmide under nämnde tid får tullfritt utföras, äfwensom att Tolagen icke får öfwerstiga tullafgiften der denna ager rum, och alldeles förjwinna för de artiklar, fom äro tullfria. — Regeringen har gillat den af chefen för ngenlörs korpsen framlagda arbetsplan för befastningsarbetena ins newarande sommar i Stockholms skårgard, hwartill 30,000 Rdr blifwit å ertra sat anwisade. (A. B.) Weriö. D. HI dennes förewar Kartemålet ånyo. Som wiktnen afhördes Häradsböfdingarne Kindgren och Gadd, hwilka i flera år skött hwar sitt harad af Erped. Sekret. Lindbloms domsaga, och båda ådagalade fullkoml., att, dem weterligen, falska kartor ide blifwit i deras or peditioner begagnades men tilltalade Lagström, fom war vit karteförsaljmgsman i H:r Gadds andel af dumfar gan, tycktes blifwa beswårad af åtskilligt i dessa båda wittnesmål. Äuditör Engdahl, fört hörd fom wittne, hade åter blifwit inkallad, och sedan han blifwit fördes les beswärad genom sina förklaringar på åtskilliga till honom framställda frågor, fann sig äklagaren föranlåten tilltala bonom för utprångling af weterligen falska fars tor. Bland de å andra orter afhörda wittnen, hade en boftr. konstförwandt wid namn Rosenberg i Stockholm wid nagot tillfalle sett en i Meurlings rum undangömd stamp med namnen Yggberg och Nordwall i båda ändarne. J aff. på Yäradsh. A. Bergströms wittutsmål, fom gifwit anledning till få många olika emdömen och gissningar, upplyses hufwudsakl. följande. H:r B., efter att på gjord framstallning, huruwida han borde witina mot Perfsoner, fom ide blifwit underkastade åtal, hafwa —— —— ————— — ———p—t—— ——— — — — — — ——— erhållit det besked, att honom åligger upplysa hwad han i saten bar fig bekant rör. de tilltalade, berattade, att han sistl. ar af en i detta mål ide tilltalad person, och hwars namn B. således an såg fig böra förtiga, fått ans bud på stampladt papper med 30 proc. rabatt. Mannen upplyste, att papperet war fulikoml. likt det äkta, och att ban wore i tillfalle att vå nämnde willkor dermed förse B., få länge denne förvaltade Frih. Klintebergs doms saga. B. afwisade förslaget; men tillkannagaf sig icke funna underlåta att fästa wederbörandes uppmårffame het på den förfalskning, som måste ligga till grund för anbudet; dock lofwade B., på mannens enträgna böner, att förtiga hans namn. Dnnan kort fick B. full moras lisk wisshet, att falska kartor wore i omlopp. Härom afläåt B. i början af Aug. 1842 en anonym skrifwelse till H. Er. Just. Statsministern. B. hyser den förmodan, att den person, fom erbjudit kartorna, afskräckts frän mwidas re utpränglingseförfof genom B:s tillkannagifwande, att sorhallandet fule onmälag. Äklagaren yrkade, att B. måtte åläggas meddela allt hwad han i saken bar fig bekant, få wida ej hang kannedom blifwit wunnen uns der afgifwet tysthetslöfte eller i förtroende. B. genmäls te harå, att hans upplysningar i förberörde ämnen icke sasom förtroenden erhållito; men att han ej ansåg lämps ligt eller trodde sig tunna förpligtas att meddela hwad han under fina förskningar erfarit och såsom spion ins hämtat. Häröfwer afjade Råätten följande beflut: Det åligger wittne, enl. den i 16 af 17 Kap. R. Boone tagne ed, med hwilken jemwal Håradsh. B. fästat fin bes rattelse, att icke dölja eller förtiga något, som till sakens och sanningens upplysning landa kan, utan allt det wittne derom weterligt är, redliga och på sitt samwete bes kanna och uppenbara; och då genom Kongl. Brefwet d. 212 April 1731 undantag härifrån skett endast hwad ans går det fom mellan fyra ögon blifwit wittne sagdt; och hwarom ej berättad mås fa, och med siöd af 2TIinyfe berörde Kap. och Balk, pröfwar Rätten skäligt förelåg: ga Häradsh. B. att genast upptäcka hwad han i saken bar sig bekant, derest detsamma ej blifwit honom medz delat på sätt förberörde Kongl Bref upptager. — Derz efter förklarade B., att han rör. de tilltalade och detta mål icke eger widare kännedom, fom ej i förtroende blifs wit honom lemnad, och från hwars meddelande ban ans såg fig genom Rärtens afsagde beslut befriad. Wid H:r