rarepersonal, som medgifwer intagandet af ett dubbelt antal, endast tillgångar funnos till få många barns uns derhäll — — Åfwen de ypperligaste instructioner för fattigwäsendet och fängelserna, wore de an understödda af Perus och båda Jndiernas skattkamrar, förmå dock icke att besegra brotten och armodet i ett samhälle, så wida de ice tillika understödjas af Jnrättningar, hmwils ka arbeta på den moraliska och religiosa bildningen hos det uppwexande slagtet, afwen inom den alldra låg sta folkklassen. — Fanns det i hwarje prowins eller län af fäderneslandet ett Räddningshus, som, i likhet med det mid Råby, om ieck icke i förre skala, upptog och till nyttiga medlemmar i samhallet uppfostrade wanwärdade och wilseforda barn, hwilka nu, öfwerlemnade at sig fjelf: wa, uppfödas till brottet och fastningen, få utgjorde dess sa bus en fond, på hwilken man i behofwets sinnd funs de draga en moralisk werel; brotten skulle då innan fort blifwa mera sallsynta, och fangelsernas och fattighusens personal skulle med hwarje årtionde i betydlig mån förs minskas. Till denna slutsats berattigar oss, utom mänga andra bewis, redan följande exempel, hämtadt ur Råby inrättningens kronik: Twenne bröder, födde wid Hee ganas stenfolsgrufwa, blefwo wid 11—16 års ålder cf ter flera föregångna stölder ertappade od) tilldelade för andra gången froppsstraff. Den ene af dem återfördes tull slottsbäktet, insperrades der någon tid, blef federmes ra lösslappt, och har derefter få missbrukat fin frihet, art han nu wid 19 ärs ålder blifwit för 3:e resan stöld dömd till fpöstraf och 3-årigt fangelse. Den andre bros dren öfswerlemnades till räddningshuset, egde wid ditfoms sten icke det ringaste begrepp i religionen och kände icke sen bokstaf. Hans lynne utwisade den råaste wildhet; till en början wäågade han trotsa lararnes myndighet, och softa under ilskan förföljde han hotande sina tamrater med pyxa eller blottade knifwar. Denne wisar nu efter 23 ars swistande wid inrättningen en nastan beundranswård före sandring. Han har under hela denna tid, utan att bare wa warit fangslad, aldrig olofligen afwikit från Wnrätts ningen; ban laser nu wål innantill, har förswarlig dr sstendomskunskap, skrifwer laslig stil, år förmildrad 1ums gänget med fina kamrater, undergifwen lårarne, förrate star flitigt sitt arbete och bar fig derjemte flera förtrocne efoflor uppdragna. Treligen utgar han snart ur ue rättningen under de bästa anspicter att badanester icke slott funna försörja fig sjelf, utan afwen med sitt arbe: dte gagna andra, och detta utan att hans moraliska förs wäättring kostat inratrningen mera An orodren koöstar ftar sten under en förlovad td ar ett ådömdt 3ärigt fängelse. Och når dennc sednare äter sättes pä fri fot, blir tres igen den frihet han erhäller, efter en flerårig infperrs ning bland missdådare, för honom lika bradstörtad och sskadlig, fom solstralarne stulle blifwa för den farrblins spes oga, hwilken efter sledd operatien genast finge får da dagsljufet, utan att dertill bafwa blifwit förberedd henom en långsammare öfwergäng. — — — — — a oo