8 S8 Twå wänner oc en älskarinna (af Oettinger). I Begge älstade samma flicka. meen Emma bade ged mat och älskade en annan. Begge ledo nu af menniskohat. ö ssymad har du beflutat? frågade Emil sin wän. Reginald går — och kommer aldrig åter! svart går du? får dur Emil hweta vart 2 Nag refer till Paris och kastar mig i Semnan. Nag följer dig, Reginald. Till Paris? D Re, jag refer till London och kastar mig tThemfen. Ar det afgiordi ? Sr man står wid sitt ord. Men om du tycker fom jag, Reginald, få sluta wi wårt qwal på samma dag — du i Paris, jag i London. i Dh om möj!igt rå samma timme. Ä Da 2 Maj ftrar Emma sitt bröllop, suckade Ez mil. Jag för min del fan icke öfwerlefwa denna fors gedag. Jag dränker mig den I Maj. Nag odså, och det wid undnatten. ej twärtom, på Guds ljusa dag, wid flaget tolf. MÅ få maral De begge wannerne omfamna hwarandra och anträs da resan. II. Det war den I Maj. Klockan war 12 på middas gen. På en brygga öfwer Themsen stod en ung, smärt Iman i en lått kappa — det war Emil På samma dag och mid samma timma wisade sig en lung man rå Pont ncuf I Paris. Han war kladd i frack soch hette Reginald. Och för dwilket ändamål hade de infunnit fig? För att punktligt uppfylla sitt löfte. Frid med deras hjertan! frid med deras aska! III. Trettio är sednare sammanförde händelsen twenne wänner på en allmän promenad i Wien. Förundrade betraktade de hwarandra. ss mil ropade den ene. Reginald swarade den andre. Och degge wilja hjertligt omfamna hwarandra, men deras respektive magar woro ett oofwerwinneligt hinder. Reginald ligger säledes icke i Seinefloden? Lika så litet, som Emil i Themsen. Pör min wän, jag tänkte närmare öfwer saken och sfann att det war en galenskap att för kärlek springa I Ifloden. sysjertang bror, just få tänkte också jag. Rider du ännu of erenniffohat? te just det, men desto mer af halsbränna, och du? Nag plågas af gikt — i öfrigt mår jag wal — och. !.Kanske till oc) med gift? sFörft sedan ett år. Och du? IISfifjd från min hustru sedan nio meckar ss