RJ pelönt af Sw. Akad. 1839; Sång wid Jubelfesten 1830; Christi Seger (men hwarfore tilltännagiswes ej här, att den först meddelades allmänheten i Stanska Prejtfållfas pet 1841?) samt Nyfterhetsbön (ej eller har upplyses man, att den sjöngs wid det förfta Nykterdetswännernes ärsmöte I Swerige utt Kalmar Domkyrka 1838). Men nya, lika förträffliga, om ej öfwerträffande, sånger mör ta inom detta häfte af 8 ark. Främst bland dessa står utan twifwel Elsas, en åffrorgel, fom nyss brusat genom min fjäl, få att jag ej annu kommit mig rätt för re igen — en musik, mot hwilken ingen Orgelfonsert går upp, och mot hwars styrka Ole Bulls spel från Lunds Orgellaftare war eu barnlek allena. J om flagen, att J ej förstån Biblen och fom ej, säsom Mamsell Fredrika Brehmer, redan munnit eförfoning med Biblen läsen dennantroshjeltedikt, fom ej i det gigantiska efters gifwer någon hjelteditt i werldens alla literatnrer! Om J ej eller begripen den, oaltadt skrifwen på tidens poes tiska tungomål — och bland dettas skönaste dialekter — å torden J dock begripa, hwarföre få många likwäl älska Biblen få warmt och åro mera fastwuxna mid denna bok, än Greken nansin war wid fin Homerus. Ty forstån I ej, att dylika sanger i högre choren funna hanföra årtus senden — få forstån J ingenting. Wal äro dessa eldsdrag för starka för ögon wana vid mår gemenliga låga; men man må minnas, att årtufen rullat borr, fedan Elias talade på jorden, och att många dagsleder ligga mellan of och Carmel. Det sublima, fom då och der war historia, ar nu den ublimaste poesi. Jag erfånner, att jag hos Lindes Åblad funnit en sannare urpfattning af Thisbiten i lär dergördeln, än bos Fransosernas störste författare af meditatious arcligieuses. Och likwal — har Lamartine, frå: ende på Carmel och blickande ut år hafwet, tecknat Pros beten. Men Lamartine hade ej det fara sotafästet för fin egen religiofa konfession, som den fwenffe Canars stinc. Jag unnar många den gladje, jag sjelf i dessa ös gonblick njuter, och siyndar derfere att wäcka nuppmarte samheten på denna bofbandelssperla. Det fer stundom ut, fom all poesi sörstummats under pelitistt skrit och porat. Men det är ej få: Post nubila Phoebus. — Linz deblad har fom skald kommit vå samme stora sanna trans ke, fom Thomander i i fin Profpredifan, der han utlagger )uru de waldige rycka himmelriket till fig. Pos emet Gbhritt Stridsmän wisar det. Jag will ej förs sta saga den djapa, den rörande, den fioun tanken. Den ör läsas i fin helhet. Den står i boken. Enropas religioner är ett motstycke till Teg: 1trs fyråfen, men går mera på djupet. För fin orthets skull må anföras: Tysklands: ——9 2——