Helsingborgs-Posten – 18 mars 1843, sida 1

Allt det stulna har blifwit återfunnet och utgjorde i wigt Il dukater och 1021 lod silfwer. — 3 bag på morgonen sågs en snyggt klädd mans person begifwa sig ned på en skuta wid Röda bodarne, der han teg af kappan oech kastade fig i sjön. Hang huswud syntes flera gånger öfwer wattnet, derwid han afwen kafwade med handerna, men slutligen förswann han i strömmen. — Depnterade för revisionen af bankodiskonten samt bandelsz och naringsdiskonterne sammanträdde härstädes förlidne wecka. — 3 Dagbladet för i dag läses följande kuriösa notis, hwilken wi för bättre minnes skull här återgifwa: Störd gatufred. Måndagen den 6 Mars, på aftonen, kl. nyss 9 slagen, fom undertecknad från Käkbrinken, för att ofwer Stortorget fortsatta min hemwandring. Wid ine trädet på torget hörde jag, från motsatta sidan, bortom pumpen, en klagolåt af en flicka deröfwer, att man föne derslagit hennes gräddkanna. Twenne, fom mig syntes, ynglingsgesaller kommo, på något afstånd från hwaran dra, gående helt fredligen; men då den ena war en 6 till 3 steg ifrån mig, styrde han fin kurs rakt emot mig. Jag trodde, att han fom jag sökte torra fläckar; men ins nan jag wisste ordet af, rusade han emot mig, stötande sin mage mot min, få att jag föll rakt baklänges. Han fortsatte derpå sin wandring till Skomakaregatan. Som jag såg folk komma ut från sockerbagaren, ropade jag i sittande ställning: Tag fast de twenne lymlarna, fom öfwerfalla folk! Under detta hörde jag från hörnet af Skomakaregatan och Stortorget nägra ord utropas, fom tilltännagåfwo, att en ytterligare magborning der skett. — For möjligheten af någon upptäckt, har jag anfett mig böra detta offentliggöra, med anmodan, at: uppgift derom må wederbörande gewaldiger meddelas, eller oc skriftlig uppgift på Dagbladskontoret i biljett till H. B. 6. i (A. B.) Um cå d. 23 Febr. Ett fenomen af serdeles bes stkaffenhet wisade fig här d. 10 i denna månad. Omkring kl. 5 på aftonen syntes på en mörk stjernklar himmel har stigt ett starkt sien af en bländande hwit färg, närmast linande en få kallad bengalisk eld, men af sådan fiyrs ka att personer inne i rummen, der rullgardinerna mos ro nedfallda tyckte, att utanför war ljusa dagen. Ske net fom ej från någon eldkula eller från någon meteor, som rörde fig: det tillwärte ide, utan det wisade fig