Vi, Ut MIL Mg JTLIEUNUI HU vu 11 HUT AU IHULTInar och dagas här, nästan fullkomligt, på 10 minuter, och en Jtalienska rasar, gråter och — tyler sin älskare inom loppet af en halftimma. — Er förtörnad YKtalienas re ar eck i ett ögonblick fardig att stöta knifwen i er. Men med en liten ursakt, om ni har förolämpat honom, och med ett par förbindliga ord är alltihop snart förbi. (såra björnar brumma deremot i all ewighet. Måns ne det år battre?!) — Det hände här, för ert par mwec for sedan, på en större Trattorta, (fpisarwvarter wärdshusehotrell,) att en förnäm grobian, (ifrån den nu maktiga Norden,) i wredesmod kastade en tallrick på Eaz marteren, (uppassaren, ba och i ogonblicket slungade denne, med Jtaliensk häftighet, alla de tallrickar han bar i famnen, midt i ansigtet på angriparen. J jamma ögonblick tillgrep fen camarieren en stor förs skärknif, for att widare förswara fig. Den fårade äds lägena (7) blod flöt i strommar öfwer bordet och porss linobitarne, och herr grefwens landsmän togo hans pars ti, hwaremot alla andra förswarade camarieren. När denne således märkte att rattotjan fick ha fin gång, sa fastade han knifwen ifrån sig, wardt genast lugnad, skrattade se n och — gjorde sin tjenst. (Bar.) Skråddaregesallen och Millionären. På 1780-talet wandrade en fattig skraddarpojke med renseln på ryggen ifrån slu födelseort, den lilla Köpingen Kippens heim i Badenska landet, och begaf fig ensam ut i wida werlden genom Schweib, Frankrike, England och har als drig återkommit. Oen 17 RNow. 1832 afled, wid Frans ska Medelhafskusten, uti det praktigaste palatset UsMNEresg, Frih. Georg Stultz ven Ortenberg, egare af millioner, till grafwen, beledjagad af alla stadens Borgare, med deltagande foljd ar alla utlänningar, hwilka der sokt en mildare luft, och walsignad af alla i sitt nya och gamla sådernesland, hwilta njutit hans wälgerningar. På hang liffista läg Friherrestafwen och Zähringska vejonorden, samt der bredwid den blygsamma nålen och saxen, ty skraddaregesällen odj mislionaren woro en och samma Pers jon. J London förstod Stultz genom fin fmat och ffidtligs het art, från en obetydlig skräddaregesäll, höja sig till modeswerldeng kladselartist och till en oumbärlig person hos Georg den IV och wid hang hof. Efter 30 är hade han med nål och far förwarfwat så stor förmögenhot, att han cj mera behöfde arbeta och bosatte fig i INEred på furstlig fet. En spekulation på Statspapper, efter Nar poleons fall, fördubblade hans formögenhet, hwarigenom han fick annu mera tillgångar och anledning till mwmälgös renhet. Protestantiska Kyrkan i Marseille, Bi betfältifa pet, Brunnarne i HHeres, Masillons derwarande minnes wård, Katholska Kyrkans orgelwerf, hospitalet härröra dels ensamt, dels hufwudsakligast af hans frikostighet. Sitt eget fadernesland glömde han ej heller. Sin södelseort Kippenheim ihägkom han flere g gånger med betydliga går: wor till fattigas understöd och til nya stiftel er af ett Hespital och en Kyrka. J de senare ären anwände han likwäl de ansenligaste summorne på hufwudstaden, Charlsz