Helsingborgs-Posten – 25 februari 1843, sida 1

hwilken fäderneslandet egde stora förbindelser. Desse åf wensem den aflidnes förtjenster blefwo wid likkistan på wärdigt och wackert sätt tolkade af Hr. Majoren och Ridd. Nordenankar, som tillika krossade den utslocknade ättens wapensköld, det materiella tecknet till dess forntida ära. — Stamfadren för den Gripenstjernska famillen war Rikss kammarrådet Joel Gripenstjerna, till hwilkens råd, fre dit och penningar, man ofta tog sin tillflykt under Carl X:s och Carl XI:s såwäl förmyndare fom egna regering. De penningesummor, med hwilka han från 1668 till 1680 understödde Statswerket, uppgingo till den oerhörda fums man af 6,700,3500 Dlr S:mt eller efter den tidens war rupris ungefär till 2,230,000 t:nor sad. Sedan han effer omwexlade och förminskade underpanter härföre oms sider fått 2-3:delar i Kronans inkomst af stora Sjötullen, fällde Reductions-fommisftonen det märkwärdiga utlåtans de att det ansågs obehörigt att något Kronans regale wore uti privat mans hand och borde Gripenstjerna får fom en trogen Swensk undersåte utan pant wänta till dess Riket kunde komma i irillstånd att hans fordringar betala, och han ålades att ide allenast återlemna pans ten utan äfwen att ersätta hwad han under tiden deraf uppburit, och blef säledes hans återstående tillgång, når gra små egendomar, Kronan underlagd. Han afled i fat tigdom 1697. Han hade 15 barn. Twänne af barns barnen wackte för fig och systrar anspråk på godtgörelse för Stamfadrens uppoffringar, systrarne erhöllo liqvid i nedsatt myntwärde, men sönerne blefwo förekallade Rifc jens Råd, fom förklarade dem omöjligheten att få liqvid, men lofwade dem friherrlig wärdighet och befordran till lanständiga tjenfter. Sålunda blefwo Gripenstjernorne 1775 upphöjda i Friherrligt stånd. En af desse, Fredrik, blef Hofjägmästare med pension af 333: 16. Han war far till den nu aflidne. Denne hade warit Fendrik wid Södermanlands Regemente, Lifdrabant, Löjtnant i Ars meen, bewistat kriget i Finland och hela sjöexpeditionen 1790 till Wiborg och Björkö sund. Kapten i Armeen 1793, vice Korporal wid Drabanterne 1795, Major i Armeen 1802, afsked ur all Krigstjenst 1807. — Mid 1831 års Riksdag wäckte Hr Majoren och Ridd. Nordens ankar motion att denne siste af en slägt, till hwilken Få derneslandet egde så stora förbindelser, måtte hugnas med en pension af 333: 16. Förslaget omfattades med dels tagande af Ridd. och Adl. samt Presteståndet, men afs