MNecdan acterna aro hos högsta Justtitiecollegtitum 1 hufwudstaden, infordras till wännernas födelsestad en ftråte röfware, fom på landswägen skjutit och plundrat en res sande. Ofwerbewist af wittnen, tillstår han brottet; men detta är icke nog, han bekänner widare, att han för 2 månader sedan på densamma landswäg mordat ännu en menniska. Man blifwer uppmarksam, frågar yYtterligas re och han berättar: 29å ofwanämnde tid befann jag mig på ett mwärdss hus mid landswägen. Twå herrar till här togo in idets samma wärdshuset; jag bemärkte att den ene af dem bar en tung penningegördel under wästen. Penningars ne frestade mig: jag funderar på, om det ej skulle mas ra möjligt att mörda den rike herren; men han är t fall skap med en annan; emedlertid faller det mig in, att jag bär 2 goda pistoler hos mig. Sfjuter jag den ena, fas de jag till mig sjelf, få flyr hans följeftagare sannolikt af räddhåga, och innan han hinner angifwa handelsen och hitkallat wittnen, är jag för längesedan i såkerhet; men blifwer han emot förmodan qwar hos fin kamrat, få föjur ter jag äfwen honom, Sålunda anlade jag min plan och fullföljde mitt beslut. Redan hade jag lyssnat, hwils fen wäg de skulle taga; jag red i förwäg, och, sedan jag bundit min häst fast wid ect träd, gömde jag mig i ffogse dungen; knappt hade jag här wäntat några ögonblick, förr än de resande nalkades; jag ställde mig på ffotte håll och sigtade redan på herren med penningarne, då hans kamrat tog fram en pistol och lossade den på fin följeslagare. J detsamma ögonblick sköt afwen jag. Den träffade störtade ned från häften, då just den andres fus la susade förbi mina öron, hwarpå denne sprang ned af häften, sysselsatte fia med den doende, men i detsamma ögynblick, då jag wille skiuta på honom, swängde han sig ater upp och galopperade bort. Nu hade jag tid att plundra den döde, hwarpå jag skyndade bort. Mördaren betecknade tiden, stallet i skogsdungen och de båda ridande så noga, att icke minsta twifwel kunde uppstå om att han werkligen begått mordet, för hwilket Georg anklagat fig. Denne hade blossande af wrede af tryckt pistolen med darrande hand och förfelat sin man. Rätten underrättade jujftitiescollegium om ratta förs hållandet; acterna kommo tillbaka och kulan passade full komligt noga till mördarens pistoler. Den deltagande läsaren kan föreställa sig Ludwigs hänryckning öfwer tankan att hafwa raddat siu wan, han kan tänka sig Georgs glädje, då nu det förkrossande meds wetandet om ett afskywärdt brott mar wältradt från hans bröst; han frikändes helt och hållit i afscende till mordet; för hetta måste han pligta med 2 månaders fäns gelse; men år fin wån offrade han annu lange beta tårar. Ludwid begärde kulan till skanks sasom ett minne af dema händelse och werktyget till Georgs räddning. Ofta funna formerna It offentliga förhandlingar ivs nad tryckande, men derför bör man ide förkasta dan. Stödjande fig på dessa undgår wäl stundom en brotts sling sitt straff)p men om de under loppet af ett årbhuns