2 ) U 1) ( I1CTt!D0Cn, dlI Dalil og sitt pick och pack och lärosatet flydde. Wockoblade: har på der nya året werkligen blifwit krangligt, wi waga ej såga stangligt, och rakade der ges nom war flam i en sadan klamma, att det mcd möda bras tade lost för att skala lest på of i sista Mio, hwilket war fullt af mycket grymt, farligt grymt. Det är dock skada art wi aro få trantila, och tycka, jom en af bladets ffuddSs patroner fade om angsnarpan: det år bara stora ord och fjäder; nyligen ha wi afwen sinderat Norings huss djur oc) minnas bland sjaderfan mycket wäl hvad ban sagt om fätteuppen, att hos Henna race ligger en ftridds lusta medfödd. Weckebladet må ecksa gerna öfwa fig i sin lusta, till och med pusta, wi deremot skola satta oss helt lugnt på afstand och se nar den högdundrande vrids daren rider ut mot waderqwarnarna. P. S. For tusan, wi hade få nåra glömt några af de oförgatligt fröna snillebragder, hwarmed bladet i anförda N. o wisat sig pa styfwa linan. Det sager, att den fom icke tror dep uppgift angående kostnaden för staketet, kan hos Akad. Rantmastaren fe räkningen dere öfwer. Oss wetterligt har bladet aldrig lemnat någon uppgist deröfwer, churu wi fordrat det. — Det medgifwer att projaktet angaende vazarettets inköp mar sant, men tillagger, att det war en enskilt affär. Kan det kallas enskilc affar, då 2:ue direktioner underhandla om nagot? Eller tror bladet der war Prof. Brunii mening att ins föpa Lazarettet för sin enskilta del?— Bladet föruckar, art detta projekt nånsin warit allmant omtaladt; hurn kan bladet weta det, fom lar höra mycket litet till allmänt es ten? — Detta är blott 3 klabbationer, men alla goda ting åro 3. — Mjuka tjenare! Besynnerligt att wåra blad, som lagga sig i sä mycs fet annat, ite emtala det usla bröd, fom hålles allmåns heten tillhanda a stadens torg. Den studerande ungdos men, fom icke vatt kan befatta fig med husbakning, utan måste köpa brödet fardigt, torde wal hafwa sral art fors dra något atbart. Att man har ofta tager brödet från barnen och kastar det för hundarna, kan å ena sidan wal wara sant, men a andra sidan will man gerna ha någorlunda god wara, då man berectar den, Gifwes intet botemedel deremot? Eller bör man fråga mederbös rande: Mar du waken, jöns 2 — En historia är allmänt gangje, act neml. tjufwar brutit fig in hos en förmögen bonde i Dablbystraften, (andra saga i Landskronatrakten) och hwilka banditer bonden tillkannagaf fig känna, men kunde ej följande dagen ertappa dem. Ratten derpå stannade en wagn utanför hans dörr, på hwilken det knackade, och då bonden uppsteg och öppnade, blef han af 2:ne handfasta karlar gripen, bunden och i hast bortse förd, utan att kunna uppspanas. Om detta är sant, hwilket kronobetjeningens rapporter snart lara upplysa, så torde det ätminstone på landet wara mycket farligt att gå i ffjortan oc nattmössan. tes OO PF orå 07 VI i 7, 8 mm