Nyåret 1842 och 1843. ö Nyärsmorgon 1812 höll jag följande tal till min plänbok: 7Du bof, tolkare af mina kontanta känslor, li: ter lofwar en daler, än mindre en hacka; men, anförs trodde i ditt bulda och moderliga hägn, förmodar jag att de en gång komma att bära talrika gyldene frukter, wärdiga aftomlingar af Rikets Ständers Bank. — Fats tad ar denna föreställning, fortfor jag således: Alltsa frågar jag dig Hr Kunglig Sefter Hacka, om du mill hafwa denna dig förestallde Jungfru Daler och älska henne i nod och hut? J år dcremot höll jag följande tal till samma bok: Arma moder! Huru ofruktsamt och olyckligt war icke det aftenskap, fom i dina wingars skugga ingicks för är och dag sdan. Hr Kungl Sckter Hacka war en tros lös en, och Mamsell Daler war högst flyktig och gaf dalern allisammans. Innan smekmånaden war förbi, has de de redan öfwergifwit hwarandra och förspillt fin tims liga lycka i fäfänglighet och flärd, och — beflagansmwär: da bof, i stallet rör att wara en lycklig mormor, omgifz wen af tallösa barnabarn, är du nu worden alldeles ens sam i denna werldenes sorgedal. Utan roder maste jag lemna dig med dina bekymmer, ty en trestyfwer är för liten, och större trad wära ej i mina skogar. Men rad — det mar jag ämm aldrig utan, och ett will jag gifwa äfwen dig. War således hädanefter mera ån hitintills afts fam om den lilla besättning, fom möjligtwis will följa dig till Qwarternlandet och haf för all del krita med dig, på det du, när något gar öfwer bord, genast må funna göra ett märke i relingen och sålunda alltid weta hwar det föll, ty det är godt att meta hwar man har fin rikedom. Cåledes, sörskaffa vig krita, en god krita, od) för dig fan annu mången skön dag randas. (O. C.) EE —